Jobba på, jobba på...

Det är långan väg att gå!

Livet skiter sig. Att vara sjuk är inte roligt längre. Eller, när har det någonsin varit kul..? Jag borde skriva inlägg om träning, mat och naturupplevelser. Jag borde lägga upp kanongoda recept och tips på saker man kan baka. Vad jag gör istället..? Jag jobbar hela dagarna och kraschar i soffan när jag kommer hem. Halvdöd. Hur länge orkar kroppen vara halvdöd, egentligen?

Min blogg visar att jag har 150 sidvyer per dag... Vilka är här egentligen? Vilka läser? Det är rätt intressant med alla sidvyer med tanke på att ingen någonsin kommenterar.

Så är det!

Störst av allt är kärleken... fast det här är större.

När min kropp ger upp får du mig att orka kämpa. Tack, underbara hund! Om du bara kunde förstå att du räddar mitt liv.

Livet - en öde ö

Livet är inte tillfredställande. Livet är  inte något jag kan leva. Livet är en slingrig väg i en snårskog dit ljuset aldrig når. Att arbeta heltid i ett stressigt klimat efter att ha vaknat tio gånger varje natt och sedan avsluta dagen med ett par kräkor och akuthögt blodsocker är inget liv. Hur hittar man ut ur snårskogen? Var är närmsta skylt till den riktiga vägen? 

Mitt liv känns som en öde ö. Jag sitter mitt på den. På en ö mitt ute i havet. Man kan tänka sig nidbilden av en öde ö; liten, med endast en palm och fullt av hajar i vattnet runt omkring. Åt vilket håll jag än försöker att gå möts jag av faror jag omöjligt kan besegra och en återvändsgränd. Åt inget håll finns en väg eller ett transportmedel bort från den öde ön. Man kan ockse se det som att mitt liv är konstant isolerat från resten av världen. Alla begreänsningar gör att jag inte kan uppelva världen eller ta del av allt som finns där ute. Alla ständiga måsten och sjukdomsymptom som hindrar mig från att leva. Kan man reklamera en sjuk skadad kropp..?

Kjaer har sagt att "det är den som går vilse som finner de nya vägarna". Men, hur hittar man ens en väg när livet består av endast obanad terräng?

Fröken förskollärare

För att vara en alldaglig förskollärare är jag nöjd med muskelformen. Jag är också nöjd med att jag klarar av 160 minuter spinning utan problem. Jag är även nöjd med att jag nästan klarar av att jobba heltid trots att jag är akut sjuk dygnet runt. När jag inte orkar vara stark mentalt, så är jag i alla fall stark kroppsligt!

Dagens diabetesproblem

Att inte kunna äta när kroppen verkligen behöver det! Att komma hem efter att ha tränat och behöva äta, men egentligen inte kunna göra det på grund av för högt blodsocker är extremt krävande. Andra kommer hem efter hård träning och laddar om - jag kommer hem med ett antingen för högt eller för lågt värde. Båda scenarion lika dåligt. Idag kaosade blodsockret totalt under 2h träning. Poängen med att träna är att försöka hålla diabetesen i schack, men resultatet blir ofta det motsatta. Att komma hem illamående och utmattad gör att man inte kan stoppa i kroppen den mat som den egentligen behöver. Samma problem uppstår om blodsockret sjunker för lågt. Kroppen behöver mat för att överleva, men att äta kommer att generera en rekyl där blodsockret stiger livsfarligt högt på grund av att levern också skickar ut reservenergi. Idag har detta inträffat flera gånger om på flera olika sätt. Hur hittar man motivation till livet när livet sviker?

LCHF: Syrlig mandelpudding

God pudding att äta som dessert!

1. Blanda 50g turkisk yoghurt med 2dl matgrädde i kastrull på lägsta värme
2. Lägg 3st gelatinblad i blöt
3. Tillsätt 1dl sötning, ex. sukrin, i yoghurtblandningen
4. Häll ned 1dl malen mandel i katrullen
   Tips: Mal mandeln i matberedare länge
5. Tillsätt 0,5tsk kanel
6. Häll av vattnet från gelatinet och smält det i mikron i några få sekunder
7. Vänd ner gelatinet i kastrullen och blanda snabbt och väl
8. Häll upp i valfri form och låt stelna
9. Servera med ex. falsk romtopf

Falsk romtopf

Kanon att toppa glassen med!

1. Lägg 200g valfria bär, ex. körsbär, i en glasburk
2. Häll över 1dl sötning, ex. sukrin och 2msk romessens
3. Tillsätt 1dl ljummet vatten
4. Förslut burken och låt stå i ca 1 dygn

LCHF: Kokospudding med lingongrotta

En god och lättgjord pudding!

1. Smält 2msk smör i kastrull på låg värme
   Smöret ska endast mjukna och inte smälta helt
2. Rör ned ca 50g naturell färskost och blanda väl
3. Tillsätt ca 2dl kokosmjölk och 0,5dl matgrädde
4. Söta med ca 1dl sukrin eller annat sötningsmedel
5. Häll i 1dl kokos och lite ren vanilj och låt stå på lägsta värme
6. Lägg 3st gelatinblad i blöt tills de mjuknar
7. Vispa 1st äggvita hårt
8. Häll av vattnet från gelatinbladen och smält dem i mikro i några få sekunder
   Gelatinet ska vara en jämn rinnande massa
9. Häll ned gelatinet i kokosmassan och blanda snabbt och rejält
10. Häll upp kokosmassan i glas eller liknande
11. Droppa i 2tsk rårörda lingon (eller liknande) i mitten av glasen och låt sjunka
12. Ställ att svalna tills den stelnat, ca 1 timme
13. Servera med färska lingon eller andra bär

LCHF: Ostgratinerad blomkål

Så enkelt, så gott!

1. Plocka och skölj ett gäng blomkålsbuketter (välj mängd efter antal portioner)
2. Blanda lika delar matgrädde, lätt cremefraiche och riven ost
   Till två portioner tog jag 1dl av varje
3. Krydda oströran med salt och peppar
4. Lägg blomkålen i en ugnsform
5. Häll över oströran
6. Låt stå i ugnen på 175 grader tills blomkålen har fått färg, ca 25 minuter
   Tips: Blomkålen ska ha mjuknat, så testa med provsticka och lägg ev. över folie vid behov
7. Servera varm med exempelvis kryddiga färsbiffar

Dagens diabetes-problem

 

Att behöva göra iordning frukost, lunch och före-träning-käk att ha med till jobbet. Andra har i-landsproblem. Jag har diabetes-problem. Ett sånt är att inte kunna äta maten som serveras på förskolan.

Och träningen då..?

I ett liv med stundande kaos, hur går det med träningen frågar många. Inte alls. Fast ändå är jag på gymmet. Ändå pressar jag kroppen över den där gränsen. Blodsockret kaosar och kroppen är sliten, men träningen kör på.

LCHF: Ugnslax med ostsås och välstekta grönsaker

1. Lägg en bit färsk lax i en ugnsform
2. Krydda laxen med salt, peppar och eventuellt andra lämpliga kryddor
3. Häll över ca 2 dl grädde/matgrädde/milda mat extra 4%
4. Riv över en näve smakrik ost
   Ex. Västgöta kloster
5. Ställ formen i ugnen ca 30-40 minuter i 200 grader
6. Skiva eller hacka diverse rotsaker och valfri lök
   Ex. kålrot, morot, palsternacka, rotselleri och majrova
7. Stek på medelhög värme i lite smör i panna tills skivorna har fått fin färg och mjuknat
8. Servera när fisken har fått lagom med färg!

Syrlig lingonkräm

 På hösten finns det lingon i överflöd!

1. Släng 1 del lingon och ½ del rabarber i en kastrull
   Jag tog 4dl lingon och 2dl rabarber
2. Häll över en liten mängd vatten och låt koka upp
3. Söta med ex. sukrin eller stevia
4. Låt krämen koka tills lingonen helt har lösts upp, ca 20 minuter
5. Häll upp i skålar eller glas
6. Servera med kardemummayoghurt och färska lingon
   (Blanda yoghurt med stött kardemumma och ex. sukrin)

Losing hope is easy.

Det är mitt i natten. Jag borde sova och ladda upp ork inför morgondagens grovstäd och organisering av lägenheten. Istället sitter jag i ett mörkt arbetsrum och försöker att komma ihåg att andas. Jag påminner min kropp om att andas för att slippa tänka på allt annat som händer inom den. I lite över två månader har jag haft en helttidstjänst på en kommunal arbetsplats där jag arbetar med det jag är intresserad av och utbildad inom. I 3,5 år har jag kämpat som student för att kunna vara yrkesverksam inom förskolan. Tanken har varit att behålla ett fungerande arbete med 8-timmars-arbetsdag utan att bli sjukare än jag redan är. Tanken var att det här skulle fungera om jag bara strukturerade och planerade. Fast, hur är det att arbeta som förskollärare med min diabetes egentligen..? Mitt måndasexemplar till kropp har gått sönder åtskilliga gånger sedan jag slutade studera och började att jobba. I mitt huvud skulle det inte spela någon roll med öppningar 0630 eller stängningar 1730. Att ha olika arbetstider veckorna igenom är ju något de flesta människor dras med. Att vara på stående fot och ständigt alert var inte heller något jag såg som ett problem. Men, att vakna ständigt trött efter en kaosartad natt och illamående bege sig till jobbet föt att ansvara för barn i åldrarna ett till fem år är lättare sagt än gjort. Att vara på stående fot utan att kunna skifta fokus från barnen till sig själv i över 8 timmar är något som gör mig akut sjuk flera gånger varje dag. Inom förskolan kan man inte avvika utan att annonsera och det fungerar inte att kontrollera blodsockret flera gånger per timme. Kroppen kan inte släppa barngruppen och känna av läget för att upptäcka om något känns fel utan måste ständigt hoppas att blodsockret inte förändras för snabbt. Mat serveras på bestämda tider och innehåller ofta en rejäl mängd kolhydrater som min diabetes inte klarar av att ta hand om. Att ta med egen mat som måste lagas och planeras till både frukost, lunch och mellanmål börjar bli oerhört krävande. Att sen inte kunna äta när kroppen behöver det utan att det skapar problem för verksamheten är också oerhört komplicerat. Att leva med en ständig rädsla för att få akut högt eller lågt blodsocker inom loppet av några minuter är stressande och ångestladdat. Att göra det i en situation där kroppen inte tillåts en paus eller kan slappna av för att utföra de rutiner som krävs varje timme är förödande för den mentala och kroppsliga orken. Varje dag drar jag på blodsocker som åker upp och ner utan att jag kan jaga ikapp med insulinet. Det skapar en otrolig fysisk trötthet i varje liten cell som min kropp består av. Ingen frisk person skulle försöka att arbeta på heltid med influensaliknande symptom, eller efter att de lagt en kräka 0700 på morgonen. För mig med min diabetes är det den vardaliga "friska" formen. Oavsett hur utmattad min kropp är måste jag ta mig till jobbet och försöka att verka arbetsför. Att vara sjukskriven är ett av de alternativ jag utnyttjat den senaste tiden. Efter att ha ramlat av cykeln under ett träningspass uppstod en muskulär skada i ländryggen. Det gör oerhört ont, men det enda jag har tänkt på sedan dess är hur befriande det är för min diabetes att få spendera en dag i liggande läge utan att ständigt vara uppmärksam på en stor barngrupp. I hjärtat sörjer jag att jag inte har kunnat befinna mig på min arbetsplats och situationen är oerhört paradoxal då jag redan är panikladdad inför att återgå till arbetetet om två veckor. Redan nu kan jag känna en extrem rädsla för hur det kommer att bli med kroppen, orken, blodsockret och maten fast än jag inte ska vara tillbaka förrän om 14 dagar. Att veta att jag inte kommer att kunna sköta mina dagliga rutiner som diabtetesen kräver när jag befinner mig på arbetet skapar en extrem stress som i sin tur förvärrar situationen om möjligt ännu mer.

Så, hur känns det här i det mörka arbetsrummet..? Hopplöst. Livet känns som att det står stilla. Som att det jag har kämpat för i över 3,5 år är förgäves. Var går gränsen för hur sjukskriven man  kan vara under kommunens provanställningsår utan att bli av med sitt arbete? Och hur orkar man möta alla de människor på sitt jobb som inte förstår varför man behöver ha vissa rutiner som krockar med arbetets praktiska rutiner? Hur klarar man av mentalt att hantera att kroppen inte klarar det som den borde? Normaltillståndet för min kropp är något som har samma symptom som en rejäl utbrändhet, men jag kan inte få hjälp för det eftersom mitt allmänhälsotillstånd klassas som friskt. Det finns ingen psykisk utbrändhet utan "endast" fysiska symptom på min diabetes som ingen läkare väljer att uppmärksamma. För att klara av mitt arbete, eller någon form av arbete, skulle jag behöva en sjuksrivning på minst 25%. Tänk tanken att få arbeta 6 timmar varje dag istället för 8. Att få vara ansträngd, utan kontroll på livsviktiga rutiner och på stående fot i hela TVÅ TIMMAR mindre per dag. De två timmarna skulle jag kunna lägga på att ta hand om min kropp när jag avslutat min arbetsdag. Jag skulle kunna andas lite extra, ta en promenad för att sänka blodsockret och kanske eventuellt vara lite mindre utmattad. Den sjuka kroppen med influensaliknande trötthet, smärta och illamående skulle bara behöva arbeta i det extremt höga tempot som gäller inom förskolan i 6 timmar varje dag. Vilken dröm! Problemet är att försäkringskassan inte skulle godkänna en sådan sjukskrivning på grund av diabetes. Min läkare vill heller inte skriva ett sådant intyg för att försöka få försäkringskassan att förstå min situation. Det komplicerade blir då om jag ska välja att sätta hälsan först och vara tjänstledig på 25% eller mer, om chefen ens godkänner det, eller om jag ska sätta ekonomin först och köra min kropp och hälsa i botten..? Min diabetessjuka kropp kräver väldigt många läkarbetesök varje år och en hel drös med mediciner. Läkarbesök och mediciner kostar en hel del pengar. Pengar som jag inte har råd att bli av med vid en tjänstledighet.

Mitt liv känns som ett moment 22. Att tappa det lilla hopp som en gång fanns är oerthört enkelt. Just i natt är det en luftrörskatarr sedan 20 dagar. Blodsockret svajar upp och ned helt okontrollerat och jag har varit sängliggande näst intill varje dag förutom vid de tillfällen då min kropp klarat av att träna för att försöka att sänka blodsockret. För alla andra människor går en luftrörsinfektion över på några dagar - för mig resulterar det i en bronkit som sabbar min diabetes i nästan en hel månad. För att förlora hoppet i mitt liv krävs ganska lite. Eller, det här kanske inte är så värst lite..?

Fjällen är min frihet

Drommen och Västfjället - Oviksfjällen, Jämtland
(Klicka på bilden för förstoring)

Fjällen är min frihet. Frihet från uppväxtort. Frihet från tidigare liv. Frihet från ungdomsliv. Frihet från mig själv. Frihet från studier. Frihet från stadsmiljö. Frihet från bundenhet. Frihet från tidigare känslor. I fjällen är jag fri. I fjällen är jag självsäker. I fjällen hör jag hemma. Fjällen är min frihet.

(Klicka på bilden för förstoring)

Dåligt uppdaterat...

Min blogg är tom, jag vet. Otroligt tom. Jag jobbar, tränar samt försöker att hinna med friluftslivet och sen börjar allt om igen. Läget med matlagning är under all kritik, tyvärr. Diabetesen likaså. Massvis med bilder finns att tillgå i en mapp utan ordning där man inte hittar igen något alls. Livet rullar på, helt enkelt! För tillfället ligger jag sjukskriven sen flera dagar med en pajad rygg på grund av cykelkrasch, en rejäl förkylning med feber samt UVI och igår irrade vi bort oss kritiskt i tjockdimma på fjället i 6 timmar. Min iphone blev dränkt, så jag kan tyvärr inte mobilblogga. Idag firar fröken födelsedag genom två läkarbesök, tre samtal till försäkringsbolaget och att ordna en ny blodsockermätare eftersom den gamla blev kvar någonstans i dimman på fjället. Någon dag ska jag ta tag i bloggen - förhoppningsvis inom det snaraste! En bild på den nya fjälltatueringen måste jag också lägga upp. Skriv gärna en kommentar trots inläggstorkan.

LCHF: blomkålsrisotto

Kanongott och enkelt!

Blomkålsrisotto med trattkantareller och timjan
2 port.

1. Fräs en röd lök, vitlök och en näve trattkantareller
2. Släng i ca 200g köttfärs (kan uteslutas)
3. Riv 150g blomkål och häll i pannan
4. Klipp en rejäl näve färsk timjan och lägg i pannan
5. Tillsätt en skvätt vatten och 50-100g Milda Mat Extra 4%
6. Låt puttra några minuter tills blomkålen mjuknat
7. Krydda med salt och peppar
8. Servera rykande het!

Vuxen?!

Vad jag gör istället för att blogga? Jobbar, pluggar, tränar och försöker att hinna med hemmalivet. Jag gosar med knattar, klättrar i ribbstol, hänger i skogen och letar pinnar, solar i sandlådan, oldlar skägglavs-mustasch och rockar loss till förskollärarnas trubadur. Samtidigt försöker jag att slutföra kursen kring antimobbning med inriktning mot yngre barn. All träning ska hinnas med utöver det och tiden för hemmabestyren och Björnen måste också få plats i schemat. Puh! Om jag trivs på jobbet..? Behöver jag säga mer än att jag får betalt för det som radades upp ovan? Hurra!