Underläge och mjölksyra

Himla skitdag! Himla skitliv! Jag hatar att mitt liv är ett enda stort underläge. Jag hatar alla dagar när man inte orkar slå från underläge. Ordspråket lyder "hellre jaga än jagas". Idag håller jag inte med. Mitt liv är en enda jakt. Den bästa liknelsen är att mitt liv är som att ständigt gunga gungbräda med olika personer, men utan att veta hur mycket personerna väger eller när de kliver av och på. Att studsa upp och ner dagarna i ända utan att få sitta still eller veta hur mycket motstånd man möter och vad man ska göra för att mota med rätt kraft. Idag la jag mig under isen i soffan som ett kolli efter att ha stressat sönder hjärnan med sammanställning inför morgondagens opponering. Blodsockret valde att lägga sig på toppen av Mount Everest oavsett åtgärder, så illamåendet infann sig redan kl.11. Träning och förbränning är i dessa situationer väldigt viktigt, men kroppen gör motivationen obefintlig. Man kan inte vara stark. Så, jag tänkte om och kände att man kan ju vara stark om man lyfter 2kg istället för 10kg. Man kan ju vara stark för att man tar sig till träningen, sätter sig på cykeln och trampar runt pedalerna. Styrka är inte enbart starka muskler. Så, jag tog på mig min nya träningströja, var stark och satte mig på spinningcykeln. Motivationen började infinna sig, men blodsockret kände för att lägga sig på botten av Marianergraven helt plötsligt. Tänk så otroligt givande att gunga gungbräda. Tänk så otroligt givande att pressa ner ett helt paket dextrosol i halsen för att jaga ikapp. Blodsockret höll sig på en för låg nivå hela passet och benen var därför stumma som stockar. Cykeltekniken och rundtrampet utvecklas dock för varje gång! Avslutade träningen med ett outdoorpass innehållande power/athlet 1000. Instruktören Maria, som även höll RPM-passet på cykel, drev våra muskler till mjölksyregräns med 10 övningar á 100 repetitioner.

Benböj

Armhävning

Bicepscurls med hårt gummiband

Dips på bänk

Rodd med hårt gummiband

Tåhävningar

Höftlyft

Axellyft med hårt gummiban

Ländryggslyft

Sit-ups

Övningarna genomförs med minsta möjliga vila och så fort 100 repetitioner nåtts påbörjas nästa övning. Träningsformen liknar Tabata, men med fokus på antal och utan planerad vila. Allt kan göras på tid och då kan man sträva efter att förbättra totaltiden. Mjölksyran sprutade och musklerna både stumnade och brände på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt. Det svåraste är att hålla räkningen och fördriven tid upplevs gå extremt snabbt, eftersom fokus konstant ligger på att räkna. Extraövning efter totala 1000 repetitioner blev några plankor innan passet avslutades stående i planka 4 minuter. Löpningen tillbaka till gymmet kändes inte riktigt lika skön som löpningen innan passet! Mitt livs värsta träning. Den bästa värsta träningen! Vinglandes kom jag sedan hem till Björns goda broccolisoppa och min mammas frökex. Underbart! Hade fått en presentpåse innehållande marsipan, te, godis utan socker och en pajdegskavel för rund form(!!!!!) från mammas resa till Tyskland. I påsen fanns också en ny löparbuff i polyester från Peak Performance som lyckönskning till nya jobbet och en hel samling med Hitchcockfilmer. Behöver jag tydliggöra att kvällen spenderades i soffläge..? Dagen började skit. Sen gjorde jag den bra. Träningsresultatet är oviktigt i sammanhanget. Att jag vände dagen är den verkligt stora prestationen. Ikväll kan inget få mig under isen!

Tack, mamma!
Middagspajen är redan planerad...

Ajaj... aj!

 Söndagen började fint med träningsläsning i solen kl.07. Examensarbetet fick sig en dos och sen var det löpning på schemat kl.0830. Pepp, glad och med schwung i skorna drog jag iväg. 10 minuter senare hade jag schwungat mig ner i ett hål och landat i ett dike. Uppskrapade ben, höfter, armar, händer och axlar. Haltade mig mindre glad hemåt med grus i alla sår. Efter en dålig start spenderade vi dagen på gräsmattan i solen med ett yatzy där man inte kan tappa bort tärningarna. När solen blev för varm träningsladdade jag med massa mat och drog iväg på ett spinningpass, medan Björnen förberedde middagen. Spinningen gick finfint och svetten sved oskönt i alla sår. Väl hemma packades laxen ned i lådor och fick sig en tur ut i det fria. En dålig, men bra dag!

Idag är knät uppsvullet och vätskar sig, höften blå och öm, handflatorna har diverse hål efter stenar och är svullna och blå. På schemat står stress med examensarbetet och sedan ett outdoorpass på gymmet. Ska bli spännande att se vad kroppen har att ge...

Hur man uppnår ett mål..?

Cillas peppveckor drog igång igår. Mina mål går ut på att komma igång med löpning och spinning efter fotledsskada och sjukdomskrasch i vintras. Både löpning och spinning har lagts på hyllan ett längre tag, tyvärr. Jag ska också logga allt jag äter, när jag äter samt logga all träningstid för att på så sätt kunna sköta mina insulinnivåer på bästa sätt. Att äta och träna baserat på blodsocker ska ändras mot att kontrollera vad jag äter och hur jag tränar för att på så sätt kunna styra blodsockret. Förhoppningsvis lyckas jag även med att träna mig till lite mer definierade muskler via ren styrketräning. Den här veckans mål är att orka logga all mat och träning, köra ett seriöst löppass som känns roligt och motiverande, försöka hinna med ett spinningspass (har i värsta fall ett bokat på måndag) och känna glädjen i att ta på shorts och cykelskor samt att köra ett rent styrkepass med fokus på rygg, mage och armar. Ja, alltså, förutom all min vanliga träning!

Jag har tjuvstartad med matloggning sen en vecka och har redan sänkt mina insulinnivåer med ca 3E per dag. Medelvärdet för blodsocker ligger numer på 9mmol/L istället för 11. Idag tog jag också tag i löpningen. Det gick bättre än väntat. Mycket bättre! Jagade ikapp Madde, som var ute på samma runda och efteråt fick jag sällskap och beröm i solen av Björnen. 

Man uppnår ett mål genom att ta tag i det!

GPS:en missade att mäta första 0,5km - totalen blev därför 5,5km på 29 minuter. Tillsammans med promenaderna har mina fötter tagit mig 13,5km!

Hiskelig fart på vägen dit, med ryggsäck på.

Passen gick bra - körde tills muskeldöden inträffade.

Och kände mig väldigt snygg i rött!

På vägen hem möttes jag av regn och motvind.

Kom hem dyngsur i dubbel bemärkelse.

Men, nu gäller det bara att hålla i - både formen och motivationen.

Och välja löpning på dagar utan mörkgrå moln!

Döden..?

 Idag mötte jag Döden efter ett akutlågt blodsocker. 

Döden är en påse lösviktsgodis följt av 6,3km löpning.

En påse lösviktsgodis för att höja blodsockret och undvika koma.

Så att jag kunde köra löppasset enligt schema.

Do not try this at home!

Efter 37 minuter löpning blev det lite statisk fys i trapphuset.

Och sen möttes jag av en fin fisksoppa som kockbjörnen tillrett!

ÄNTLIGEN!

Ett besök hos dietisten gav mitt psyke hopp och jag fick med mig ett paket Extend. Okokt majsstärkelse ska tydligen kunna omvandlas till energi under upp till 9 timmar. Som diabetiker med berg-och-dal-bane-blodsocker ska detta kunna lösa alla mina problem under träningspassen, tydligen.  En shake ser ju inte så god ut dock. Och det var den inte heller. Trots att man får en väldigt fin mustasch, ska jag nog använda mig av bars istället framöver. Mellanmålet blev därför varken LCHF eller utan syntetiska tillsatser som annars. En shake och en Celsius senare snörde jag på mig löparskorna och tog en grusrunda på 7,4km för att testa. Pang, boom, bang var alla låga och höga blodsocker under pulspasset väck. Äntligen kunde jag leva, flyga, andas, vara, slappna av, bara finnas till och prestera under en löparrunda. 

Extend är något som alla diabetiker borde testa! Kolla in: http://www.diabeteskoll.se/

Sen stod vi lite på huvudet en stund!

För när världen är upp och är det lättare att förstå den om man vänder på sig.

Tog tag i livet...

och sprang 4km innan frukost. Nya crafttights som jag fyndat på rea under gårdagen fick matcha den gamla tröjan. Löparskorna är åter från skomakaren och ipoden har nya listor. Chili gjorde ett bra jobb som sällskap och pulsmedel pumpade in på 87% av maxpuls inklusive nedvarvning och vila. Större delen av turen sprangs således på över 90% av max. Nu är vi trötta och gosar resten av dagen!

12km på 1:02

Det är slutspurt, sluttenta, vårslut och slut i kroppen!

Plugga, äta rätt, umgås med solen, bli brun och löpträna är det som gäller.

Vi promenerar, spanar på havet, flyttplanerar och jag stoppar i mig hjärtan.
Jag lever för och på tomater, skriver tentor i solen på balkongen och springer 12km på 1:02.

Sen har jag världens finaste karl som peppar, stöttar, hjälper och hejar på varje dag.

Oavsett om jag ska äta en tomat, läsa en bok om språkutveckling eller kuta i pollenluften så ställer han upp.

1 mil på 1:01

Jag sprang 1 mil på 1h och 1 minut. På mitt femte löppass genom historien - alla inom 3 veckor och efter 6 månaders total träningsvila. Det längsta jag har sprungit förut var under pass 3 när jag körde 7km, men benen bara trampade vidare nu. Väl i mål hade jag bra med ork kvar och hade kunnat fortsätta springa. Amazing, alltså. AMAZING! 

7 km kärlek!

Inventerade!

Skapade nya löplistor!

Slog till med personbästa!

Och stretchmyste med Maja.

Motvind, sol och strax under 5 km.

Andra löppasset för året.

Schysst återhämtning i solen!

Jag gjorde 4km på strax över 20 minuter...

Före

Under

Och i mål hade man dessa som väntade!

Efter

Ryggstretch

<3

... så nu ska jag dansa runt hela kvällen!

Löprunda i de nya skorna med avslutande pilatesstretch!