Det finns människor som är väldigt bra.
Sånna där människor som man tyvärr hörs rätt sällan med.
Det finns människor som skapar väldig glädje.
Sånna där människor som man saknar rätt ofta.
Det finns människor som bara är så bra.
Sånna där människor som visar att man räknas.

Jag känner en sån människa!

Om människan som är den tänkande varelsen, och som är medveten om att hon kan tänka, slutar tänka - vad händer då?

Frågan har ett tämligen långt svar och säkert flera olika också. För att besvara min egen fråga skulle jag säga: "kolla på Västvärlden". Människan är inte anpassad för att leva i det samhälle som hon har skapat. Varken fysiskt eller psykiskt. Dagens leverne verkar gå ut på att vara girig, hånfull, elak och sniken. Högst i toppen sitter någon politiker och viftar med ett trollspö för att kontrollera nationens invånare med hjälp av det härliga kapitalet som vår värld baseras på. Vad hände med alla självförsörjande små gårdar där familjerna tog hand om varandra? Medeltiden kanske inte var bättre på alla sätt, men man kan ju tycka att utvecklingen ska gå framåt under ett par hundra år och inte bakåt. Människan kommer att bli sin egen död, istället för att skydda vår arts överlevnad gör vi precis tvärtom.

Mitt liv är som en parodi på Winnerbäck. Och jag orkar inte gråta mer. En parodi. Någonstans måste allting ha ett slut. En Parodi. Frågan är bara vad som tar slut först?

Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefonen

Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?

Jag skulle aldrig få säga
Att det var enklare förr

Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag
Är det honom jag känner?
Är det han som är jag?

Det krävs så mycket mygel
för att verka normal

Rör mina händer
Du måste förstå
Jag orkar inte förklara
försök och se det ändå

Mamma, får jag komma hem?

Det finns en tätort på en slätt
ett kyrktorn sträcker sig mot himlen,
som en tiggare under slummen.
Du ser det ifrån den stora vägen.
Om du reser dit i vår
säg att jag gärna kommer åter,

ifall allting är förlåtet.

Att man blir klokare med åren.

Om jag kommer dit igen

har du en plats där jag kan vila?

Ett rum där jag kan känna

att jag är någonstans ifrån.

Ett fönster vi kan sitta vid

& blicka ut mot ån.