Det Där Mentala Berget.

11:00, KLART VÄDER, 2M/S NV, ÖSTFJÄLLETS KAM.
Jag behövde finna mig själv. Jag behövde hitta tillbaka till min verklighet och sluta känna oro. Ångest, sömnlöshet och tårar är alla en produkt av enfald eller missgrepp. Det är dock enklare att bestiga ett fjäll än ett mentalt berg. Att bestiga ett fjäll på skidor är rent utsagt en barnlek. Att bestiga Det Där Mentala Berget är i motsats en högst mödosam strapats. Flykten upp på fjället är som en renande detox bland infernot av tankar. Det är precis som Anders Lundin skriver "att många av oss har ett medärvt behov att någon gång vara ”back to nature”. Ett med naturen. [...] Känna att vi klarar oss på egen hand, utforska grottmänniskan i oss. Stänga av telefonen, stampa sönder kompassen och rusa mot horisont­en". Min horisont skådades från foten på Östfjället och i två dagar har jag skidat upp på kammen. Jag har blickat ut mot nya horisonter över Storsjön och absorberat jämtlandsfjällens själ. Att sitta mot en sten, känna solen värma och lyssna på Wimme eller Kari har fått mig att konstruktivt tänka igenom alla felsteg. Någonstans på vägen vek jag av i fel riktning. Rätt väg är nog upp på fjället och under turen lämnade jag nästan alla förtretligheter i den nordvästliga vinden som blåste över kammen. Jag kanske inte helt fann det jag letade efter, men jag har nog gnagt en stor del av min bäver i alla fall. Att det var mer komplicerat att ta sig ner för fjället än upp är nog ett gott tecken!