Och träningen då..?

I ett liv med stundande kaos, hur går det med träningen frågar många. Inte alls. Fast ändå är jag på gymmet. Ändå pressar jag kroppen över den där gränsen. Blodsockret kaosar och kroppen är sliten, men träningen kör på.

Intruktörerna på Gold's!

Istället för att ligga kvar i soffan och ge upp livet, släpade jag min sjuka kropp ut i köket. Jag slutade att bry mig om mitt skyhöga blodsocker. Istället åt jag två stekta ägg och lite skinka för att kunna köra ett spinningpass i hopp om att det skulle hjälpa värdet ner. På väg ut till bilen fick jag slänga i mig två snickers, eftersom blodsockret helt utan anledning hade sjunkit alldeles för lågt. Är det inte ironiskt?! Slängde i mig två snickers och körde ett hårt spinningpass. Benen kändes som överkokt spagetti och kräkan var inte långt borta, men kroppen orkade och blodsockret höll sig stabilt. Efter passet hade jag 30 minuter innan Towas bodypump började och kutade till bilen för att köra hem och hämta handledslindan som jag glömt. Körde tillbaka och kutade till gymmet. Kom fram precis i sista stund med 2 minuter till godo. Uppvärmd och klar! Passet gick över förväntat och musklerna orkade tunga vikter trots illamående.

Dagar när jag är sängliggande och livet passerar utan för fönstret hinner jag tänka på mycket. Reflektionerna hopar sig och jag kan komma fram till många olika slutsatser. Idag kom jag fram till att det är instruktörerna på Gold's som får min träning att fungera. Att träna är det viktigaste jag kan göra för att hålla måndagsexemplaret till kropp så lite sjuk som möjligt. Utan träning skulle min diabetes göra mig sängliggande nästan varje dag. Utan instruktörerna skulle min träning kännas trist och grå. Troligtvis skulle min sjuka kropp inte ens orka sätta ihop någon träning. Gold's Gym i Östersund har väldigt många bra instruktörer. Instruktörer med koll på läget. Instruktörer som väljer bra musik och sätter ihop bra pass. Pass där musklerna får slita riktigt hårt. Det viktigaste med instruktörerna på Gold's är att de peppar oss som deltar på passen. De hejar på och får oss att orka när vi tror att kroppen ska ge upp. Att komma ner till gruppsalen illamående och med ett sabbat blodsocker är ingen förutsättning för träning, men ändå fungerar det om det är en bra instruktör på scenen. Mjölksyran som finns i musklerna redan vid passtart kan få psyket att ge upp, men att ha en duktig instruktör på ledarcykeln kan få mina ben att klara vad som helst oavsett hur jag mår. Det finns ett par favoriter, de pass man alltid försöker att gå på och som gör träningen lite bättre; core-passen Andrea håller, Daniels MRL, Anna-Stinas cykelpass, bodypump med Anki, spinning med Jenny, Towas cykel och bodypump, Fridas bodyattack och Annas bodypump. Det finns saker som gör att man orkar när kroppen egentligen inte orkar. Vad vore träningen utan Jennys nivå 3, Fridas konstanta leende, Ankis "Nu kör vi!", Towas "heyhey" och Annas glada skrik?!

Jag hoppas att någon av er alla läser detta och förstår att när ni går till ett pass i mängden av alla pass ni leder, så förändrar ni faktiskt livet för andra människor. Ni skapar en livsglädje hos många och ger mig den ork som behövs för att kunna träna mig mindre sjuk!

Att förvandla skräp till iron woman!

 Måndagsträningen innebar ett outdoorpass lett av Maria. Jag laddade genom att äta bra och skippa cykelpasset för att spara låren. Passet innehöll 150-meters-intervaller i brant backe varvat med styrka. Avslutades med grodhopp uppför. Pissjobbigt, men egentligen ett riktigt bra upplägg! Lite löpning som uppvärmning och sedan var det bara att sätta iväg uppför. Starka ben, bra blodsocker och en vilja av stål fick mig att känna mig som iron woman. Tyvärr, som alla vet, så är min kropp inte iron woman. Min kropp är skräp. Ett bakverk med usel innehållsförteckning. Efter första intervallen körde jag ansiktet i gräsmattan och andades glatt in allt pollen som fallit från björkarna en bit bort. Ett mindre smart drag, kort sagt. Resten av passet fokuserades på att hosta slem och halvdö. Adrenalinet sköt i höjden logiskt vilket i sin tur resulterade i ett alldeles för högt blodsocker och illamående. Kom hem, la en kräka och intog sedan soffläge med astmaspray och antihistaminer. Jag är så trött på att min kropp är skräp. Så trött på att den aldrig bara kan skaka av sig skiten och köra på.

Tisdagens träning spenderades på spinningcykeln. Anna-Stinas hårda pass är något som min kropp brukar längta efter. Den där kroppen, måndagsexemplaret. Hela dagen höll sig blodsockret för lågt (!!!!!!) utan förklaring. Oerhört märkligt med tanke på att det alltid brukar vara tvärtom. Väl inne på gymmet visade mätaren ett så lågt värde att jag varken borde stå eller gå och än mindre cykla. Med en milkyway nedtryckt i halsen och ett pkt dextrosol i handen anlände jag darrig i cykelsalen fast besluten att genomföra passet. Ett smart drag? Passet gick inte bra. Inte uselt, men inte heller bra. Mjölksyran mördade mina ben i 55 minuter och blodsockret höll sig stadigt för lågt genom hela passet. Med stumma ben, gråten i halsen och en ilska utan dess like klev jag av cykeln efter passet och kände mig redo att ge upp livet. Iron woman verkar har flytt fältet och det gör mig så uppgiven att hela tiden känna att inget någonsin funkar. Att det aldrig går att se ett mönster. Efter 17 år av sjukdom går det fortfarande inte att finna en minsta gemensamma nämnare angående hur min kropp beter sig. Det är sjukt. Och det säger en hel del om hur sjuk min kropp faktiskt är.

Gårdagens träning var revansch på outdoorpass efter måndagens platta fall. Dagen började med en långpromenad i ett skyfall utan dess like och fördrevs sedan med att skriva klart sommarkursens andra uppgift flera dagar i förväg. Kroppen pirrade och studsade i väntan på passet. Anna bjöd på lite över 1km löpning som uppvärmning innan det hårda passet på en grusig bangård påbörjades. Det roddes med stock, triceps hårdtränades med stora stenar, benen pressades med snabba steg upp för grushögar och magen slutkördes på diverse olika sätt. Efter en extremt tung cirkel avslutades passet med ett par övningar på tid där så många repetitioner som möjligt skulle genomföras av utfallshopp, crunches, bålrotationer, benböj, rygglyft och liknande. Muskeldöden var total och som avslutning joggade gruppen tillbaka till gymmet. Skitig, glad och med uppskrapade hål i tightsen log jag hela vägen hem. Det där dåliga bakverket körde stenhårt hela timmen och hade bra med ork till övers när passet var slut. Svetten rann och måndagsexemplaret fungerade helt plötsligt. Blodsockret höll sig stabilt genom hela passet (!!!!) och skräpet hade helt oväntat förvandlats till iron woman. Jag, iron woman. Inget illamående och en högpresterande kropp. Helt otroligt! Väl hemma serverades jag en STOR portion perfekt köttfärssås och low-carb-pasta av Björnen. Sen firades träningsresultatet med varm protein-choklad med vaniljskum och mörk choklad hela kvällen!

Underläge och mjölksyra

Himla skitdag! Himla skitliv! Jag hatar att mitt liv är ett enda stort underläge. Jag hatar alla dagar när man inte orkar slå från underläge. Ordspråket lyder "hellre jaga än jagas". Idag håller jag inte med. Mitt liv är en enda jakt. Den bästa liknelsen är att mitt liv är som att ständigt gunga gungbräda med olika personer, men utan att veta hur mycket personerna väger eller när de kliver av och på. Att studsa upp och ner dagarna i ända utan att få sitta still eller veta hur mycket motstånd man möter och vad man ska göra för att mota med rätt kraft. Idag la jag mig under isen i soffan som ett kolli efter att ha stressat sönder hjärnan med sammanställning inför morgondagens opponering. Blodsockret valde att lägga sig på toppen av Mount Everest oavsett åtgärder, så illamåendet infann sig redan kl.11. Träning och förbränning är i dessa situationer väldigt viktigt, men kroppen gör motivationen obefintlig. Man kan inte vara stark. Så, jag tänkte om och kände att man kan ju vara stark om man lyfter 2kg istället för 10kg. Man kan ju vara stark för att man tar sig till träningen, sätter sig på cykeln och trampar runt pedalerna. Styrka är inte enbart starka muskler. Så, jag tog på mig min nya träningströja, var stark och satte mig på spinningcykeln. Motivationen började infinna sig, men blodsockret kände för att lägga sig på botten av Marianergraven helt plötsligt. Tänk så otroligt givande att gunga gungbräda. Tänk så otroligt givande att pressa ner ett helt paket dextrosol i halsen för att jaga ikapp. Blodsockret höll sig på en för låg nivå hela passet och benen var därför stumma som stockar. Cykeltekniken och rundtrampet utvecklas dock för varje gång! Avslutade träningen med ett outdoorpass innehållande power/athlet 1000. Instruktören Maria, som även höll RPM-passet på cykel, drev våra muskler till mjölksyregräns med 10 övningar á 100 repetitioner.

Benböj

Armhävning

Bicepscurls med hårt gummiband

Dips på bänk

Rodd med hårt gummiband

Tåhävningar

Höftlyft

Axellyft med hårt gummiban

Ländryggslyft

Sit-ups

Övningarna genomförs med minsta möjliga vila och så fort 100 repetitioner nåtts påbörjas nästa övning. Träningsformen liknar Tabata, men med fokus på antal och utan planerad vila. Allt kan göras på tid och då kan man sträva efter att förbättra totaltiden. Mjölksyran sprutade och musklerna både stumnade och brände på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt. Det svåraste är att hålla räkningen och fördriven tid upplevs gå extremt snabbt, eftersom fokus konstant ligger på att räkna. Extraövning efter totala 1000 repetitioner blev några plankor innan passet avslutades stående i planka 4 minuter. Löpningen tillbaka till gymmet kändes inte riktigt lika skön som löpningen innan passet! Mitt livs värsta träning. Den bästa värsta träningen! Vinglandes kom jag sedan hem till Björns goda broccolisoppa och min mammas frökex. Underbart! Hade fått en presentpåse innehållande marsipan, te, godis utan socker och en pajdegskavel för rund form(!!!!!) från mammas resa till Tyskland. I påsen fanns också en ny löparbuff i polyester från Peak Performance som lyckönskning till nya jobbet och en hel samling med Hitchcockfilmer. Behöver jag tydliggöra att kvällen spenderades i soffläge..? Dagen började skit. Sen gjorde jag den bra. Träningsresultatet är oviktigt i sammanhanget. Att jag vände dagen är den verkligt stora prestationen. Ikväll kan inget få mig under isen!

Tack, mamma!
Middagspajen är redan planerad...

Träningsform

Det är lätt att tro att kroppen inte ändras trots hård träning. Idag kollade jag äldre bilder och anteckningar. Förutom att jag är brunare och har mer hår så verkar spinning, löpning, bodystep, core och bodypump ha gett resultat på bara 2 månader. Övre bilderna är från mitten på april och nedre bilderna från igår. Min vilopuls ligger också på 50 slag nu jämför med 60 slag för ett år sen. Pulsen sjunker ca 20% från (~80%-60%) på 25-30 sekunder under aktiv vila där man rör på sig jämfört med 1,5 minuter för ett år sen. Min arbetspuls har sänkts märkbart och jag kan köra riktigt hårt, riktigt länge utan att vara trött efteråt. Under mitt senaste läkarbesök på diabetesmott. fick jag höra att jag har en superlåg arbetspuls och med all säkerhet gör allt jag kan för att rädda blodkärl och nerver, minska risk för amputering, minska risk för hjärt- och kärlsjukdomar samt öka nybildandet av celler. Hurra för mig!

Kickstart my heart!

Hela lördagen gick åt till att ligga i soffan. Det ösregnade ute och diabetesen gjorde mig till ett kolli. Låg med migrän och extremt illamående hela natten. Kunde inte somna trots muskelavslappnande tabletter och ipren. Drog ett par kräkor på sennatten och slocknade vid 05. Andra migränanfallet med spyor på samma vecka... Vaknade 1230 - öm och sliten. Slängde i mig en portion mat av enorm storlek. Ägg, bacon, sallad, yoghurt, kesella, protein, banan, mer kesella, mer ägg, mer banan. Proppmätt och illamående, men glad, drog jag iväg på ett dubbelpass hård träning. Startade med ett best-of-pass bodypump med Anki och Towa på scenen. Musklerna svarade ännu bättre än i fredags konstigt nog och tjejerna på scenen gjorde min helg bättre än bäst. Avslutade med ett spinningpass i hög fart med mycket motstånd och många spurter. Pulsen låg högre än vanligt, längre än vanligt och jag orkade mer än vanligt. Insåg att min knäskada orkade alla sprinter under passet dessutom, vilket tyder på att rehabträningen under 3 år har gett resultat. Klev av efter 749 förbrända kalorier på 57 minuter och kände mig rejält euforisk. Nytt spinningrekord slaget med tanke på att mina ben hade hur mycket ork som helst kvar efter en timme vid mjölksyregräns och med snittpuls på över 80%. Studsade hem och möttes av mysig husse med mysig hund som serverade kanongod fläskfilé! Avslutade dagen med en stor portion chokladproteinkesella, banan och mörk choklad. Mums!

Jag vet att det är MÅNGA som besöker bloggen varje dag. Släng in en kommentar och berätta något! Hur hittar ni hit och vad brukar ni läsa om? Har ni tränat något idag? Smällt i er någon god mat ni kan tipsa om? Kanske har ni varit med om något extra roligt eller kan tipsa om en bra bok till sommarläsning? Har ni en egen blogg jag kan läsa? Släng in något, berätta något, gör mig nyfiken!

Dagen som var övermäktigt tung och fylld av illamående, smärta och tårar avslutades med starka muskler i adrenalinrus och matkoma. Kroppen mår fortfarande illa och det är fortfarande tungt, men det är bättre. Mycket bättre! Lyckades bli påbackad på en parkering mitt under dagens stressigaste minuter, men lät mig inte tyngas ned för det. Endast plast som gick sönder och det ordnar Volvia säkert snabbt. Drog istället iväg och körde världens bästa afterwork på gymmet där Anna höll nya bodypump-koreografin. Fast än kroppen inte hade en aning om vad som skulle komma nästa sekund levererade muskler på max och skivstången var hela tiden laddad med tunga vikter. Gled direkt in på ett spinningpass efteråt och är fortfarande förvånad över styrkan i låren. En hel timme med snittpuls på över 80% och mjölksyregräns i låren nästan hela passet. Hur har jag lyckats nå den här formen?! Studsade hem genomsvettig för dusch och en kanongod tacomiddag. Fixade till min första tortilla utan kolhydrater och kunde äntligen njuta av maträtten. AMAZING. Superlätt dessutom! Vispa 2 ägg med 3msk grädde och 1msk fiberhusk - stek på medelhög värme. Avslutade kvällen med proteinchokladglass på det nyinskaffade proteinet och mörk choklad. HURRA!

De där sakerna som får mig att välja livet när jag inte riktigt vill leva

Idag är veckans andra tunga dag. Tung är ordet! Igår sov jag flera timmar mitt på dagen med en pajad kropp och träningen kraschade totalt. Antar att det är pollenallergin som skapar blodsockerkaos och att det i sin tur suger ut all ork ur kroppen. Bröt cykelpasset redan innan det hade börjat och låg som ett kolli i soffan hela kvällen. Idag har tiden lagts på att försöka sammanställa en opponering inför tisdagens ventilering, men varken huvudet eller kroppen är med på noterna. Det är en sån där dag när man ständigt blir påmind om att varje minut handlar om att hålla sig vid liv och tyvärr känner man också då att inte det är någon mening eftersom det inte finns någon tid till att leva. Det finns dock saker som får mig att välja livet, även när jag inte vill leva. Jag brukar säga att mitt liv handlar om Björn, Chili och Jämtland, men det finns å mycket mer... Två viktiga faktorer är min underbara mamma som alltid ställer upp oavsett vad eller när det gäller och min händiga överintelligenta kunniga pappa som löser alla svåra problem med bilen, handywork, byråkrati och juridik. En annan viktig faktor är kärleken till mig själv som gömmer sig långt under den dåliga självkänslan. Kärleken till mig själv som idag säger att jag kommit långt med träning och utvecklat väldigt starka vadmuskler. Kärleken till mig själv säger också att jag kan lyfta hatten (och tröjan) och berömma mig själv för den vältränade mage jag lyckats skaffa mig. Tack mig själv! Att lyfta ton med tunga problem är inte lätt, men idag ska jag försöka att tänka på alla de saker som får mig att välja livet.

Nu ska jag ut och uppleva de där nyutslagna björkarna på egen hand och sen satsa på två träningspass. Håll en tumme för att kroppen orkar idag!

Uppladdning

Examensarbetet är inlämnat (jabadabadoo!). Det betyder att jag har väldigt många minuter över till precis vad jag vill. Därför laddar jag ordentligt inför 2h hård träning med en lång snabb powerwalk och ett rejält lass mat.Ska bli spännande med outdoorpass i 6 grader, regnrisk och blåst...

Ajaj... aj!

 Söndagen började fint med träningsläsning i solen kl.07. Examensarbetet fick sig en dos och sen var det löpning på schemat kl.0830. Pepp, glad och med schwung i skorna drog jag iväg. 10 minuter senare hade jag schwungat mig ner i ett hål och landat i ett dike. Uppskrapade ben, höfter, armar, händer och axlar. Haltade mig mindre glad hemåt med grus i alla sår. Efter en dålig start spenderade vi dagen på gräsmattan i solen med ett yatzy där man inte kan tappa bort tärningarna. När solen blev för varm träningsladdade jag med massa mat och drog iväg på ett spinningpass, medan Björnen förberedde middagen. Spinningen gick finfint och svetten sved oskönt i alla sår. Väl hemma packades laxen ned i lådor och fick sig en tur ut i det fria. En dålig, men bra dag!

Idag är knät uppsvullet och vätskar sig, höften blå och öm, handflatorna har diverse hål efter stenar och är svullna och blå. På schemat står stress med examensarbetet och sedan ett outdoorpass på gymmet. Ska bli spännande att se vad kroppen har att ge...

Lera är balsam för själen..?

Det här med träningen har inte varit veckans fokus. Alla träningstimmar finns där, men jag får inte till det mentalt och det känns mest tungt. Jag är inte längre nöjd med mina prestationer och hjärnan är stressad till max över examensarbetet. Uppsatsen ligger dock i fas och vi har gjort ett bra jobb, så jag borde inte vara stressad... Spinningen flyter på med rutin på 3 pass per vecka och löpningen stoppas in så fort vaderna och knät orkar. Den här veckan blir det endast ett eller två löppass i helgen, eftersom det har blivit en hel del löpning på de utomhuspass gymmet kör. Funktionell kondition och styrka i solen är rätt trevligt. Leran på marken är mindre trevlig. Efter båda passen har tvättmaskinen fått gå på högvarv för att få bort alla blöta och bruna fläckar. Å andra sidan ska väl träning vara lite skitigt när man genomför den utomhus. Gårdagens värme kändes som en bastu och alla svettades som om de vore grisar på grillen. Jag försökte att intala mig att värmen, den höga pulsen och mjölksyran är good pain! Ett motto som håller i de flesta träningsammanhang, faktiskt.

Nu när det börjar bli stekande varmt ute är det väldigt svettigt att träna i hellånga eller 3/4-delstights. Längre cykelshorts är obekvämt och allt som inte sitter tight fladdrar bara runt. Är det någon som har tips på korta träningsshort som slutar på övre delen av låret, i stil med någon form av hotpants?

It's a rainy day!

När det regnar ute får man cykla inne.

Träningen spinnar på både på cykel och i löparskor.

Formen känns fin!

Måendet känns sämre dock.

Svettigast klärder när man dör vinner!

Kroppen borde vara trött efter 8 dagar med träning varje dag, men icke! Dagen började med morgonlöpning tillsammans med Emma kl.07. Inget blev som det skulle och vi fick springa i kyla och extrem motvind. Trädsprickningen gav oss astmatiker och pollenallergiker en smärre slemchock, men vi kämpade på bra och tog oss ändå 4,4km. Det blev lite utfalls- och grodhopp i trapphuset för att avsluta på topp. Efter en dag med examensarbete gjorde jag paus i uppsatsskrivandet och promenerade med Madde till gymmet för 40 minuter explosiv core tills magmusklerna krampade och 75 minuter hård spinning. Lagom trött och med stumma ben blev det promenad hem. Med en extrem förbränning på omkring 1500-1800kCal enligt pulsklockan hungrade jag nästan ihjäl på vägen hem. Tack och lov stod kockbjörnen redo med en fin ugnsgrillad kyckling, ångkokt broccoli, tsatsiki, sallad och fetaost. Matmonstret har nu förätit sig och intagit soffläge! 

Att vända ohälsa till hälsa

Med en sjuk kropp får man kämpa sig fram varje dag. Orken tryter och motivationen är ofta bortblåst. Jag spinnar dock på och har satt fart på löpningen. Förra veckan tog jag mig igenom 3 spinningpass och landade på 8h träning plus hundpromenader. Fick med Anna på helgspinningen och tänk så mycket trevligare det är med sällskap! Jag betade av löppasset under gårdagen och resultatet blev 6km på under 30 minuter - i motvind och med flera backar. Känner mig snabb! Det schwungade i benen och fötterna studsade. Musklerna har fått några träningspass de också och jag tror att jag har lyckats göra dem lite mer synliga.... Att logga all mat som stoppas i munnen är både krävande och skapar en obehaglig medvetenhet. Å andra sidan påverkar det mina blodsockervärden positivt och då är det ju värt det. För ett par år sedan höll jag mig ganska stillasittande och kände mig begränsad av allt fysiskt strul. Blodsockret stoppade träning på alla sätt och vis och ständig värk försvårade det mesta. Idag är jag en fit lady som tränar hårt och har minutiös kontroll på livet. Det är krävande och tar tid, men jag är friskare och mår bättre. Jäklar vilken skillnad!

JA!

 Brunt, rött, gult, blått, grönt, svart, vitt, lila och några till. Idag är en färgens och lyckans dag. Orken är på topp, examensarbetet rullar framåt i snabb hastighet, jobberbjudandena hopar sig, muskelformen är fin och träningen går kanon. Middagen var också finare än finast idag!

Är det någon mer än jag som gillar färg?

Spinning!

En vecka av mat- och träningsloggning har gått. Fokus har legat på att komma tillbaka efter spinningkraschen i februari, äta den mängd protein som kroppen behöver samt att sänka insulinnivåerna och blodsockret. Om jag lyckats? Veckans andra spinningpass revs av i ett extremt högt tempo under eftermiddagen. Cykelskorna satt som gjutna, lårmusklerna var sprängfyllda av mjölksyra och pulskurvan innehöll många fina värden. Snittet för insulinförbrukning låg tidigare på 31E (30 dagar) och 30,3E (7 dagar) och ligger nu på 29E (30 dagar) och 26,1E (7 dagar). Snittet för blodsockret låg tidigare på 11 (30 dagar) och 10,8 (7 dagar) och ligger nu på 10,2 (30 dagar) och 9,3 (7 dagar). Extremt bra sänkning, helt enkelt! Extremt bra allt, faktiskt!

Laddade upp inför spinning med en schysst äggröra och fick en fin fiskmiddag serverad när jag kom hem. Kvällen avslutades med kesellafil + proteinpulver och björnbär - mums!

Kaos och kokoskyckling med curry

Morgonen bjöd på trötthet, snö, kraftig blåst och högt blodsocker. Träningen gick sämre än sämst och mjölksyran mördade mina ben. Det är nackdelen med diabetes och högt blodsocker - extrem utmattning och mjölksyra. Men, det är bara att vila upp sig och ta igen på måndagens spinning. SPINNING! Istället för att fördriva tiden ute i snökaoset stannade vi i köket och lagade en kanongod middag. Lite kyckling, lite grönsaker, lite blandat hit och dit och lite blomkålsris...

LCHF: Kokoskyckling med curry serverat med blomkålsris och mynta

(4 port) 

1. Strimla ½ stor gul lök och 1 paprika och fräs i ca 1tsk olja
2. Vänd ner 1 liten burk konserverade champinjoner (ca 140g), ½ burk vattenkastanjer (ca 80g), ½ burk bambuskott (ca 100g) och 1 burk minimajs (ca 125g).
3. Strimla ca 400g kyckling och släng i pannan
4. Fräs på medelhög värme tills kycklingen är klar
5. Tillsätt  200g kokosmjölk, 0,75dl mjölk och en lite skvätt vatten
6. Låt koka upp och ta av plattan
7. Servera med blomkålsris och mynta!
   (Grovriv blomkål, släng ned i kokande vatten någon minut tills den mjuknat, häll av vattnet, tillsätt en msk smör och blanda om. Hacka en näve mynta och rör ned.)

Stark jag!

 Det har kräksnöat hela dagen och varit sketakallt, så powerwalk, hundpromenad och löpning har ställts in. Istället har spinningen bockats av och ett bodypumppass genomförts!  Flow:et fanns i benen från första sekunden och nästa spinpass är inbokat redan på måndag. Har även hunnit med lite styrka för triceps, rygg och biceps - starka muskulösa lår konkurrerar nu med en välbyggd bred överkropp. Efter träningen kom jag hem till serverad ugnslax med ångkokt sparris på nya middagstallrikar som jag fick i present. Nu blir det yatzyspel i sängen och lite sömn innan morgonträningen som inleder helgen!

Tips: bästa fluffet och godaste proteinet!

 Fluff har blivit en vardagsrutin! En portion ger ca 37-42g rent protein.

Whey FX har det godaste proteinet jag hittills smakat. Superbilligt dessutom!

1. Vispa 30g Whey FX (ca 1dl) med 0,75dl vatten några minuter
2.  Låt stå i frysen
3. Vispa 1 eller 2 äggvitor hårt
4. Vispa ned ca 50-80g kvarg
5. Ta ut proteinet och vispa det fluffigt några minuter
6. Vänd ner proteinet i äggkesellan och blanda noga
7. Kan ev. smaksättas extra med någon msk funlight
8. Häll upp fluffet i en skål och servera!

Good pain!

Idag var det stress, plugg, träning och proteiner som gällde! Arbetsintervju, intervju för examensarbetet, försöka hinna med frukost (kesellafluff med proteinpulver), skriva examensarbete, hinna äta (köttfärsfylld squash), packa träningsväska, träna 2h, käka middag (kycklingwok), kvällspromenad och sen ska sömnen hinnas med innan morgondagen börjar också. Pust! Innan sänggående blir det liniment och varm vetepåse för att försöka råda bot på stela ömmande vader. Annars kommer jag inte att kunna gå imorgon... Gårdagen bjöd på ett bodycombatpass och idag har kroppen presterat max inom uppvärmningslöpning, dance aerobics, MRL och en benhinnebrännande kvällspromenad. Imorgon är det bodypump och spinning. SPINNING, hörde ni det?! 

Har förresten endast använt 21E insulin totalt idag. Persrekord efter 17 år med diabetes! Vanligtvis behöver min kropp mellan 27-32E när jag äter extremt kontrollerat och tränar hårt. Målet för hälsan är att ligga mellan 25-30E per dag och dagens värde är något jag troligtvis aldrig kommer att (eller behöver) uppleva igen. Nog för att det är väldigt ansträngande att hålla stenkoll på allt jag stoppar i mig och när, men det verkar ge resultat och det är betryggande att se att min kropp fungerar som den ska en dag i livet...