Torbjörnsdotter & lite Svanstein

"Jag är en djupt religiös icke-troende. Detta är en ganska ny typ av religion. [...] Jag har aldrig tillskrivit naturen något syfte eller mål, eller något som skulle kunna uppfattas som antropomorfiskt. Det jag ser i naturen är en storartad struktur som vi endast kan bilda oss ofullständiga begrepp om och som måste fylla en tänkande människa med ödmjukhet. Detta är en äkta religiös känsla som inte har något med mysticism att göra."

Mycket riktigt så vaknade fröken med sol i ögonen och kände värmen rakt i ansiktet. Att börja dagen med en långpromenad i solen och att begrunda naturen i dess skönhet får vem som helst på bra humör. Jämtland är extra vackert idag och snart måste fröken ta tag i den där vigseln med Hallen. Efter att ha avverkat två seminarium och en dugga som man helt glömt bort att man hade, så får man mycket tid över. Närmare bestämt nästan en hel dag, vilket egentligen är en ganska obestämd tidsangivelse. Har man nästan en hel dag till att göra ingenting kan man sätta sig och läsa en bra bok ute i solen och fylla en tänkande människa med ödmjukhet - precis som Einstein. Om någon form av Gud finns tänker jag inte spekulera i, men om han fanns skulle jag tacka honom för att jag kan äta mig mätt varje dag, att jag kan sova ut om nätterna, att jag har fått möjligheten att flytta till Jämtland, att jag har två ben att gå på och att jag får vara just den jag är. Givetvis är listan oändligt lång, men att tacka något som man inte vet om det finns eller ens om det är något "något" om det nu väl skulle finnas är rätt inskränkt och enfaldigt. Fröken håller sig istället till att läsa Richard Dawkins tankar kring Illusionen Om Gud.