Jag gillade akuten så mycket när jag var där förra veckan, så jag drog tillbaka för ett nattligt besök i tisdags. 1177 fick en chock när jag beskrev symptomen och beordrade mig att åka direkt. Sköterskorna var lika oempatiska och svåra som på de flesta andra vårdanstalter och jag fick ligga i en säng i flera timmar för ett minimalt urinprov, en allmäncheck och en kapilär sänka. Sköterskan meddelade att jag hade en "sänka på under 5 och levkocyter på över 3+ i urinen samt att nitriterna var negativa". När jag frågade om det var bra eller dåligt fick jag svaret att hon skulle be läkaren att skriva ut något. Hon sa aldrig att jag hade en urinvägsinfektion eller att något är detsamma som antibiotika. Det är tur att man är bundis med de flesta vanliga medicinska termerna för annars hade jag aldrig vetat vad som var fel på min apsjuka kropp. Att jag också talade om vad min diagnos skulle komma att bli redan när jag klev innanför dörren samt vilken antibiotika jag ville ha utskriven fnös de bara åt. Den svenska vården är intressant!
Eftersom jag tydligen hade en dunderakut infektion fick jag ordinationen att inte vistas ute i solen eller värmen, så hundpromenaderna fick ta ett par dagars paus och jag och Maja vandrade endast 200m för att sitta lite i skuggan i en park mitt i stan.
Men sen vips, två dagar senare var min kropp som ny och jag tog en längre promenad med ett par joggintervaller och kände att jag var tillbaka!
Så nu blir det en lättare löptur i gråvädret för att pigga upp psyket! Och ja, man får träna när man går på antibiotika förutsatt att man inte överbelastar och känner efter vad kroppen orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar