Jag skärpte mig!
Klädde mig som den jämtlänning jag är,
började dagen med en lång hundpromenad i solen
och sedan en portion havregrynsgröt.

Jag skärpte mig!
Bokade 7 träningspass till veckan,
laddar med vassle dag som natt
och slukar pastaportioner till middag.

Jag skärpte mig!

Det här med grannsämja!

Alltså, det här med grannsämja. Det här med trevliga hej i trapphuset, någon att låna mjöl av eller det ljuva ljudet av en viss tystnad i huset efter 23. Det där med hyresgäster som följer regler, alltså. Inte det där med skrik i trapphuset oavsett när på dygnet, inte det där med att impregnera kläder i trapphuset, inte det där med att överskriva tvättider, inte det där med att torktumla jeans hela natten, inte det där med att smälla i dörrar oavsett tid och inte heller det där med att gorma i sin egen lägenhet så att grannarna inte ens kan höra sina egna tankar - alltså!

Idag agerade jag moral- och regelpolis. Trots mina ynka 21 år kan jag följa regler minsann och ogillar högst när någon bryter mot dem konstant. Fastighetsansvarig har fått sig ett par hetsiga samtal den senaste månaden. Han har inte fått några under 2009. Under 2009 var det nämligen så fint och lugnt och ja... väldigt ordningsamt. Som steg två i moral- och regelpolisandet satte jag upp nya lappar. Att stänga dörren till tvättstugan och att följa de simpla reglerna som gäller där ska inte var särskilt svårt. Skrik i trapphuset 00:30 och domestic arguments får nog hyresvärd ordning på, trots att det är tredje försöket. Förhoppningsvis är de som missköter sig inte analfabeter. Fast man vet ju aldrig - de har ju inte lyckats uppfatta reglerna som finns skrivna både i trapphus och tvättstuga!

Det där med Jämtland!

En förälskelse.
Ett sånt där pirr i magen.
Att få åka hem.

Det här med 90-talet!

Hade en hel torsdag bara för mig själv. Gjorde därför en inventering i familjens filmhylla för en revival av gamla filmer, givetvis VHS, från barndomen. Längst bak i hyllan fann jag istället dessa dammiga VHS-kassetter. Var ju bara tvungen att testa liksom! Klämkäcka kvinnor och män i neonfärgade trikåer peppade med glada leenden. Har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Note to oneself: prova inte gamla träningsvideor från det glada 90-talet.

Bara det här med att stoppa en VHS-kassett i sin kära VCR (sv: videobandspelare, HAHA) räcker ju för att skratta år 2010!

Att komma hem är som att resa i tiden.
50 mil förändrar fast än allt har förblivit detsamma.
Få saker har förändrats lika mycket som du.
Det där precis som jag älskar just nu.

Att sitta i det kalla Norrlandet och känna dess kärlek.

Utanför fönstret skådas en halv meter snö.
Få saker gör mig lika lycklig som det här.
Det här just precis där jag är.

Vissa gör världen rätt vacker.

Min dag slutade just att vara skit.

Det är lika kyligt ute som på insidan.

Det finns människor som är väldigt bra.
Sånna där människor som man tyvärr hörs rätt sällan med.
Det finns människor som skapar väldig glädje.
Sånna där människor som man saknar rätt ofta.
Det finns människor som bara är så bra.
Sånna där människor som visar att man räknas.

Jag känner en sån människa!

Om människan som är den tänkande varelsen, och som är medveten om att hon kan tänka, slutar tänka - vad händer då?

Frågan har ett tämligen långt svar och säkert flera olika också. För att besvara min egen fråga skulle jag säga: "kolla på Västvärlden". Människan är inte anpassad för att leva i det samhälle som hon har skapat. Varken fysiskt eller psykiskt. Dagens leverne verkar gå ut på att vara girig, hånfull, elak och sniken. Högst i toppen sitter någon politiker och viftar med ett trollspö för att kontrollera nationens invånare med hjälp av det härliga kapitalet som vår värld baseras på. Vad hände med alla självförsörjande små gårdar där familjerna tog hand om varandra? Medeltiden kanske inte var bättre på alla sätt, men man kan ju tycka att utvecklingen ska gå framåt under ett par hundra år och inte bakåt. Människan kommer att bli sin egen död, istället för att skydda vår arts överlevnad gör vi precis tvärtom.

Mitt liv är som en parodi på Winnerbäck. Och jag orkar inte gråta mer. En parodi. Någonstans måste allting ha ett slut. En Parodi. Frågan är bara vad som tar slut först?

Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefonen

Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?

Jag skulle aldrig få säga
Att det var enklare förr

Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag
Är det honom jag känner?
Är det han som är jag?

Det krävs så mycket mygel
för att verka normal

Rör mina händer
Du måste förstå
Jag orkar inte förklara
försök och se det ändå

Mamma, får jag komma hem?

Det finns en tätort på en slätt
ett kyrktorn sträcker sig mot himlen,
som en tiggare under slummen.
Du ser det ifrån den stora vägen.
Om du reser dit i vår
säg att jag gärna kommer åter,

ifall allting är förlåtet.

Att man blir klokare med åren.

Om jag kommer dit igen

har du en plats där jag kan vila?

Ett rum där jag kan känna

att jag är någonstans ifrån.

Ett fönster vi kan sitta vid

& blicka ut mot ån.