Torbjörnsdotter & lite Svanstein

"Varje dag promenerar jag mig till ett tillstånd av välmående och går bort från alla sjukdomar. Jag har promenerat mig till mina bästa tankar och jag känner inte till någon tanke som är så tung att man inte kan gå ifrån den."

Sören Kierkegaard var en vis man. Han har uttalat synnerligen vederhäftiga fraser. Ovan återfinns frökens ständiga paroll. En maxim med fascinerande sentens och logisk kvintessens. Men vad vederfaras den dagen då man drabbas av skavsår? Lämnar man då skorna och fortsätter traska på sina bara fotsulor? Kierkegaard hade en i mångt och mycket intressant föreställning att människan måste utvandra från "det allmännas sfär" för att på så sätt förmå upplåta sig för ansvaret, friheten och "självet". Existerar det något inom oss som trots vedermödor, stötesten och krux nödgar fötterna att fortlöpa längs tidigare kurs mot målet eller kan man precis som Cornelis säga att "somliga går med trasiga skor, tills de har slutat gå"?

Min fäbless för tänkande män tilltar ständigt. En förkärlek för vuxna, trygga, fundersamma män. Till antalet är de många och så även deras omfattande ordvändningar - det svåra är allenast att upptäcka dem. Dessa män. Dessa tänkande män. Att idealisera tänkande män kan ses som högst enfaldigt, men ordstäv förtjänar observans. Fröken väntar enträget på när dagens tänkande män ska ge sig till känna och släppa ifrån sig storslagna, ansenliga fraser värda att uppmärksammas. "Jag har promenerat mig till flera av mina bästa tankar" och faktum är att var quinna nog borde förse sig med en tänkande, vuxen, trygg man.

Frökens ständiga paroll ger motion och flera klarsynta lösningar, även om det ännu finns tankar jag inte har lyckats knalla ifrån. Vissa funderingar hinner ständigt ifatt och kanske beror det på frökens flanerande gångstil. Men som Konfucius sa: "det spelar ingen roll hur långsamt du går, så länge du inte stannar" och oavsett skavsår eller trasiga skor finns en strävan att nå målet. Just nu är fossingarna smutsgrå och medtagna ty fullbordade promenader de senaste dagarna är till antalet många. Även om jag inte lyckats erhålla "ett tillstånd av välmående" kan jag skönja mina fötter med stolthet och högfärd för de bär mig varthän jag än önskar vandra. Och det är ju inte för intet som uttrycket "att vara på god fot med något" är tämligen vedertaget!

men der
i morgenskimmeret
ser jag føttene mine
på den andre siden av kroppen
Sandemose