Det är synd om min mamma.
För hon bryr sig om mig hela tiden.
Och tar hand om mig hela tiden.
Oavsett vad det gäller.
Eller när.
Jag tycker synd om min mamma.
Som ska behöva bry sig.
Och ta hand om mig på sina lediga dagar.
Bara för att jag har gått sönder och är helt trasig.
Förlåt.

Nu är det convårse.

Väldigt mycket convårse.

När våren kom till byn!

Igår snöade det.
Idag fann jag dessa.

Hört på tv:

"Jag kommer ifrån Jämtland - med hjortronplock, med värderingar, med små fågelbon."

Det är alltid underbart när vanliga människor uttrycker sig i TV. Sånna där vanliga svenssons med en medioker utbildning om ens någon, med en medioker livstil och mediokra intressen. Det är ingalunda några fel på dessa människor. Absolut inte. Jag är själv en utav dessa. Men jag uttrycker mig inte i TV. Tack och lov för de som kollar på den hord av reality-program med förkastlig kvalitet som sänds. Jag är också Jämtlänning, till hälften. Personligen väljer jag att tolka det som att min hjärna tillsammans med mitt förnuft och den eventuella själen man kanske har kommer från norrlandet. Människan på TV, hon den där, höll sig med ett tonfall som visade på en känsla av att hon var lite förmer. Har vi i Jämtland alltså bättre värderingar än världens övriga befolkning? Vilka värderingar pratar hon om - tanken om att hej vilt skjuta djur, att i stort sett alla äger gevär eller att man brukar terrängfordon var helst trots förbud? Givetvis är detta det enda rätta! Sen är ju jag ändå bara uppvuxen på halvtid och sedan inflyttad, så jag har ju inte lagt mig till med de klassiska attributen; snus, keps, skoterstövlar, gevär och älghuvuden längs med långväggen. Därför kan jag raljera över detta och je bara må gett jara da! Och det där lilla fågelboet hon tuggar om, vars finn man han? Framöver tillåter jag mig att använda min fars begrepp "debil-TV". För debilt om något är ju att kommersiella TV-kanaler kan göra program om vilka vanliga svenssons som helst, med eller utan ett liv värt att fördjupa sig i, på grund av den stora efterfrågan som alla sitta-hemma-framför-TV:n-på-kvällarna-svenssons frambringar. Filma er själv istället, säger jag, och sluta vara så sinnesslöa!

Jamskt syskonbus är bäst.

Det Där Mentala Berget.

11:00, KLART VÄDER, 2M/S NV, ÖSTFJÄLLETS KAM.
Jag behövde finna mig själv. Jag behövde hitta tillbaka till min verklighet och sluta känna oro. Ångest, sömnlöshet och tårar är alla en produkt av enfald eller missgrepp. Det är dock enklare att bestiga ett fjäll än ett mentalt berg. Att bestiga ett fjäll på skidor är rent utsagt en barnlek. Att bestiga Det Där Mentala Berget är i motsats en högst mödosam strapats. Flykten upp på fjället är som en renande detox bland infernot av tankar. Det är precis som Anders Lundin skriver "att många av oss har ett medärvt behov att någon gång vara ”back to nature”. Ett med naturen. [...] Känna att vi klarar oss på egen hand, utforska grottmänniskan i oss. Stänga av telefonen, stampa sönder kompassen och rusa mot horisont­en". Min horisont skådades från foten på Östfjället och i två dagar har jag skidat upp på kammen. Jag har blickat ut mot nya horisonter över Storsjön och absorberat jämtlandsfjällens själ. Att sitta mot en sten, känna solen värma och lyssna på Wimme eller Kari har fått mig att konstruktivt tänka igenom alla felsteg. Någonstans på vägen vek jag av i fel riktning. Rätt väg är nog upp på fjället och under turen lämnade jag nästan alla förtretligheter i den nordvästliga vinden som blåste över kammen. Jag kanske inte helt fann det jag letade efter, men jag har nog gnagt en stor del av min bäver i alla fall. Att det var mer komplicerat att ta sig ner för fjället än upp är nog ett gott tecken!

Det ligger en vit hinna över Jämtland idag. En luftfuktighet som skapar droppar på fönstren utan att det regnar. Chili vill hellre ligga på mattan inne än gå ut och Frida har gömt sig i korgen. Jag drog fram fjällstället och gav mig ut på en promenad ändå, så nu ligger jag i soffan helt snorig och halvsover. Vårväder?

När man pratar om något personligt är det bra att prata med rätt människa. Fredrik sa en mycket klok sak idag. Jag tror jag ska köra på det. Kan man önska sig Aspergers syndrom i påskägget?

vegard säger:
*jag kan tack vare min asperger stänga av känslor
*det är väldigt bekvämt
*skaffa asperger
Torbjörnsdotter säger:
*smart
*kan du smitta? ;)
vegard säger:
*hjärntransplantation eller ngt kanske
*om du snor min framlob
*då kan det säkert funka

Jeg ved ikke hvordan
mit Hjærte er fat,
det holder mig vaagen
den langsomme Nat.

Fröken allittererar i nattens mörker. I en dunkel vrå pysslar hon med filmjölk, fruktsallad, filipsaknad, föreläsning i förväg samt för lite sömn. Hela faderullan på samma gång - utan fadäser. Bokstaven "F" är en mycket användbar konsonant, minsann. För tidig väckning, flegma, finesslöst seminarium och fortkörning heim te fjälls lämnas åt morgondagen. Norrlandet har väntat länge nog på fröken nu! Föreläsningar, fysik och formelsamling blandat med en mängd floskler har upptagit min tid alldeles för mycket. Nu lämnas tiden åt fritid, fyrbentingar, fraternisering och min fäbless för Filip. En sen natt som denna fnallar jag lite också!

flum|peda|go|gik s. utan krav på erfarenheter
flås|hurt|ig adj. -t -a (vard.) överdrivet hurtig
fella|tio [-tsi-] sexuell teknik där en mans partner stimulerar penis med mun och tunga

Vid

När man försöker hålla sig flytande med hjälp av en vrakdel från sitt förlista skepp i Berings hav av plugg ler man inte. Man håller ett krampaktigt tag om sin vrakdel och simmar för allt vad man är värd. I Berings hav av plugg är man dock inte mycket värd. Inte när havets vågor är sjukdomar eller sömnlöshet och en obehaglig orkan av ångest och tårar är på ingång. När vågorna hela tiden blir högre kommer de till slut att sluka både fröken och hennes vrakdel. Hittills har varken land eller andra skepp skådats, så snart överger jag hoppet. Ska man simma, behöver man ändå inte kunna hoppa. Efter två tunga veckor i Berings hav drömmer jag mig därför bort och lyssnar på Lumsk. För faktiskt - om hundra år är allting glömt.

Jeg driver i aften og tænker og strider,
Jeg synes jeg er som en kantret Baad,
Og alt hva jeg jamrer og alt vad jeg lider
Saa ser jeg mig ingen Raad.

Saa stanser jeg virkelig heller Striden
og ganger tilsjøs med min pinte Sjæl.
Der finder nok Verden mig engang siden
saa bitterlig druknet ihjæl.

Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma.

Nåt annat vill jag inte ha.
Jag hatar tomaten och fisken och spenaten
och plättarna med lingonsylt
Fläsk - har vi för ofta
Lamm - smakar som kofta.
Biff med lök är riktigt läbbigt.
Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma.
Nåt annat vill jag inte ha.
Nä, aldrig jag äter mer rotmos och potäter
och isterband och kalvkotlett.
Pytt - det är för pyttigt.
Mjölk - det är för nyttigt.
Knäckebröd för hårt att tugga.
Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma.
Nåt annat vill jag inte ha.

Har man inte någon blommig falukorv, eller bor ensam utan någon mamma som kan laga blommig falukorv, så får man ta det man har hemma. Gräver man lite längre in i kylen än vanligt så kan man hitta lite härliga råvaror om man har tur. Vad man sen ska laga av dem är en annan femma.

Man kan ju alltid göra någon form av hopkok som resulterar i en risotto. Till det kan man knåpa ihop en vitkålssallad med soltorkade tomater, olivolja och saft från en apelsin.

Och eftersom en risotto ska koka ett tag kan man passa på att göra en kokosmjölksglass på ananas och mango. En sån där god som gör sig snäppet bättre om man toppar med lite fräscha frön, naturella jordnötter och cashews samt citrusskal.

"Vår situation här på jorden är sannerligen egendomlig. Var och en av oss kommer på ett kort besök utan att veta varför, men ändå tycks vi ibland ana ett syfte. Utifrån vardagslivet vet vi dock en sak med säkerhet: att människan är här för andra människors skull, framför allt för deras på vilkas leenden och välbefinnande vår egen lycka hänger."

Einstein har sagt många kloka ord - what a man! Vilken helt underbar man, alltså. Precis som Richard Dawkins. Där kan vi snacka man! En man, två män, med adekvata frågeställningar, tankar och teorier. Män vars uttalande är värda att sätta vikt vid och komma ihåg. Män vars påståenden är så mycket mer än enbart påståenden. Dessa män kan man gladeligen höja till skyarna då de pratar om något så centralt som livets mening - syftet med att leva, om vi nu har eller fyller ett syfte vill säga. Det förutsatt, så är det spännande att försöka ta reda på vad vi håller på med här på det runda klotet. Dawkins har satt en snöboll i rullning och förhoppningsvis kommer denna inte att tystas i en rejäl uppförsbacke. Förhoppningsvis kommer fler tänkande människor att putta på denna snöboll, addera och spekulera medan den rullar nedför i en inte allt för snabb takt. Man kan ju fråga sig om människan har ett syfte, eller om individen har ett eget syfte? Frökens syfte är hur som helst att helga naturen, att vara en tänkande människa samt att vara medveten om olika världssituationer. Min lycka hänger på många människors leenden och bara för att säkra morgondagens lycka ska jag nu innan läggdags skicka ett kärleksfullt sms till en av dessa leende människor!

"Jag är en djupt religiös icke-troende. Detta är en ganska ny typ av religion. [...] Jag har aldrig tillskrivit naturen något syfte eller mål, eller något som skulle kunna uppfattas som antropomorfiskt. Det jag ser i naturen är en storartad struktur som vi endast kan bilda oss ofullständiga begrepp om och som måste fylla en tänkande människa med ödmjukhet. Detta är en äkta religiös känsla som inte har något med mysticism att göra."

Mycket riktigt så vaknade fröken med sol i ögonen och kände värmen rakt i ansiktet. Att börja dagen med en långpromenad i solen och att begrunda naturen i dess skönhet får vem som helst på bra humör. Jämtland är extra vackert idag och snart måste fröken ta tag i den där vigseln med Hallen. Efter att ha avverkat två seminarium och en dugga som man helt glömt bort att man hade, så får man mycket tid över. Närmare bestämt nästan en hel dag, vilket egentligen är en ganska obestämd tidsangivelse. Har man nästan en hel dag till att göra ingenting kan man sätta sig och läsa en bra bok ute i solen och fylla en tänkande människa med ödmjukhet - precis som Einstein. Om någon form av Gud finns tänker jag inte spekulera i, men om han fanns skulle jag tacka honom för att jag kan äta mig mätt varje dag, att jag kan sova ut om nätterna, att jag har fått möjligheten att flytta till Jämtland, att jag har två ben att gå på och att jag får vara just den jag är. Givetvis är listan oändligt lång, men att tacka något som man inte vet om det finns eller ens om det är något "något" om det nu väl skulle finnas är rätt inskränkt och enfaldigt. Fröken håller sig istället till att läsa Richard Dawkins tankar kring Illusionen Om Gud.

Gamla greker och mishmash!

"The worst pain a man can suffer: to have insight into much and power over nothing."

Ibland snubblar man över citat som har en prima kontenta, men som ingalunda är lika vass om man tar en närmare titt. Klokt sagt av en omdömesgill grek kan man ju tycka. Nu är visserligen denna grek av manligt kön och född 484 före det lilla väldigt kända barnet som genererades genom jungfrufödsel och då var ju patriarkat det enda rätta. Snubben var troligen patriark tillika och då kan man ju räkna med uttalanden som ovan. I de fall ordet "man" översätts som människa är yttrandet ovan i hög grad logiskt, men människan idag anses vara feminin och således anbelangar inlägget enbart mannen nowadays. Följaktligen är det värsta som kan hända mannen att han har insikt men ingen makt. Att han alltså vet, förstår och hänger med, men inte får har kontroll eller kan bestämma. I det härliga patriarkaliska samhället är detta självfallet ett dråpslag. Insikt lämnas till kvinnfolket och makten till männen. Väl talat, Herodotos! Givetvis gäller ju detta inte dagens man. Han är ju jämställd, såklart, och metrosexuell med rakade ben och rosa skjorta. Dagens man sminkar sig istället för att jaga sin föda och ser alltså ut som feminina avbilder av sina förfäder. Var har alla stadiga, bastanta, robusta, håriga och manliga män gått förlorade? Är det ett koncept som gått ur tiden, eller?

Fröken har en villervalla av tankar, strömningar och föreställningar att ta itu med under dagen. Mishmash i likhet med det ovan får vänta till kvällningen för dagens ljusa timmar ska nyttjas till fysikläsning och vetepåslindring av mensvärk iklädd en fager Houdini West. Snacka om egalt!

"Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."

Nalle Puh är ytterst klok. Klok på ett sätt som bara en björn med en mycket liten hjärna kan vara. Många saker sagda av denna kloka björn är eniga med verkligheten. Människors oförstånd att åhöra vad som sägs till dem är befängt och gör mig konsternerad varje gång. Det är stor skillnad på att höra vad som sägs och att lyssna på det. Att personen man apostroferar hör vad man framför är simpelt att syna - att samma person hörsammar detsamma är en annan femma. Fröken insåg under morgonpromenaden att det är ytterst få mänskliga varelser som i uppriktig mening lyssnar till det man säger, men att naturen alltid är idel öra. Naturen förnimmar alltid min innersta sinnesstämning. Jämtlands stora sjö åhör alltid mina yttranden och i mången fall ger moder jord verklighetsförankrad och sansad respons. Det som göms i snö kommer dock upp i tö och naturen kommer sålunda aldrig att hålla något undangömt. Ergo - det är bäst att förtälja endast korrekta, adekvata och oklanderliga ting.

Fröken hann begrunda mången tanke under den långfristiga promenaden, så som exempelvis att "om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre" och "det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det". Ett par kolossala grundprinciper som understundom bör ägnas viss tankeverksamhet. Vad fröken spejar efter är svårt att sätta tummen på. Likaså vilket snöre hon ska välja. Att hon kan sin Puh är dock en sak som ej kan betvivlas! Hon kan också det här med att förtära messmörssmörgåsar (känn på det ordet!), rulla kardemummabollar i kokos samt svänga sig med ord. Denna torsdag har fördrivits med grundlös studieläsning under bristfällig koncentration, matlagning och mastodonträning. Fröken lyckades tangera tidigare resultat och åstadkom 3,5h obestridligen maxad träning utan kraftlöshet, illamående eller energibrist. Nu är även kvantitet av tidigare efter-tränings-krubb tangerad med mastodontfikat nedan.

Puh hävdar att "om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut". Fast än fröken har fnulat hela dagen har hon inte lyckats påvisa ett endaste bra beslut. Att inte komma fram till ett mycket viktigt beslut, i likhet med Puh, är dock ytterst logiskt om man även har läst den delen som gör honom paradoxal; "ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.". Björnen med en mycket liten hjärna sätter alltså huvudet på spiken mer exakt än många andra i hans fiktiva situation och likaledes andra levande väsen. Idag har jämväl fröken försökt att sätta huvudet på spiken, men eftersom hon inte innehar några spikar blir det marigt värre. Nu till kvällningen satsar hon istället på att läsa lite mer Puh och vandra i hopp om att bli påfunnen av en visa. Om inte, så har fröken en visshet att visornas gömsle är hennes iPod!

"Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en."

"Se de mäktiga moln, vilkas fjärran höga toppar
stolta, skimrande resa sig, vita som vit snö!
Lugna glida de fram för att slutligen lugnt dö
sakta lösande sig i en skur av svala droppar.

Majestätiska moln - genom livet, genom döden
gå de leende fram i en strålande sols sken
utan skymmande oro i eter så klart ren
gå med storstilat, stilla förakt för sina öden.

Vore mig det förunnat att högtidsstolt som dessa
kunna lyfta mig upp, dit ej världarnas jäkt når
och hur vredgat omkring mig än stormarnas brus går
bära solskimrets gyllene krans omkring min hjässa."

Karin Boye använder det svenska språket på ett väldigt värdigt vis. Redan 1922 kunde denna quinna beskriva min känsla ansenligt bättre än någon annan. Madam har i samma diktsamling författat "Guld och blek koppar! Rimfrost på guldbruna gärden. Glittrande kall är den vida gyllene världen. Solflod och guldflod jag ser genom molnen sig tvinga, skrattande kylig som viljornas vässade klinga." Vintersol är nog frökens själ. Det där ryset när hon förnöjsamt blickar ut över det snöklädda riket i norr. Men vem behöver frambringa en egen meningsbyggnad när de flesta tankar allaredan är formulerade av människor med en fallenhet för att pränta på papper? Intet idag uttalat är ensamt i sitt slag - intet idag uttalat är oförädlat. Och fröken känner att "Skön, skön är glädjen, skön är också sorgen. Men skönast är att stå på smärtans valplats med stillad håg och se, att solen lyser.". För även när frökens kynne smärtar skiner solen - om än utanför fönstret. Morgonens minusgrader vållar någon form av dvala. Idag lämnar fröken således solen utanför fönstret till sitt öde och vistas inomhus. En dag under tak ger många döda timmar av hopplös gråhet. Fast fröken har ju många små saker att tacka nöjt, så som ett äpple, en bok och även en kanna te.

"Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna."

Fröken är bortlovad!

Idag får fröken oändligt med kärlek från Hallen. Hallen bad om frökens hand och frågade om hon kunde tänka sig att ingå ett äktenskapligt förbund. Vårt äktenskap borde helgas av kyrkans man framför Gud och Den Helige Ande, men än så länge nöjer vi oss med solskenskyssar och kyliga famntag. Solens strålar väckte fröken och de 29 minusgraderna såg till att damen i fråga var vaken. Hallen är helt gudomligt vackert i solskenet. Den klara luften ger sikt över hela sjön till Frösön och högst uppe på höjden känner man pålandsvinden blåsa rakt i ansiktet. Den lilla byn ligger lugnt i lä, medan vinden friskar på sjön. Pimplarna är dock redan ute och i det här vädret kommer de säkert hem med en rejäl fångst. Fröken har under förmiddagen förtärt en tallrik gröt och så även sin morgondrink för att sedan bocka av ett grupparbetsmöte. Hundarna ogillade den kraftiga kylan under tassarna idag och sover nu tillsammans i korgen. Där kommer de att spendera en större del av dagen och således får fröken en lugn och skön måndag.

En äkta dvärgchock!

Har man en helt ledig vilodag och vaknar 08:00 kan man passa på att spendera en del av den i soffan. Att vakna 08:00 utan väckarklocka och helt utsövd är som en OS-vinst bara det. Jag tog därför fram ett par av mina DVD-boxar och lutade mig tillbaka. Många av sketcherna och filmerna finns självklart alldeles givetvis upplagda på YouTube, men det är en viss känsla att öppna en box med så där många skivor. Att få välja och vraka innan man stoppar skivan i sin DetVetDu-spelare. Galenskaparnas hundshow och tyngdlyftning visar prov på vad sportsliga evenemang egentligen handlar om och har man lite tid över kan man ju se någon av deras filmer så som Stinsen Brinner och skratta lite extra åt "Pappa jag vill ha en italienare!". För alla flickors dröm är ju en italienare med enorma axelvaddar och som är uppfödd på pizza och pasta. Den svenska mannen har mött sin långsamma undergång, för om flickorna inte får en ledig italienare så kommer alla ljusa fröknar att fly till Venedig. Så snart är allt svenskt helt italienskt - mamma mia, alltså! Monty Pythons ungersk-engelska ordbok frambringar också alltid skratt precis som lite brittisk sex education och Not The Nine A'clock News härliga the Swedish Chemist's shop.

Idag smällde västra Jämtland till med 17 minusgrader och kraftig pålandsvind, så jag får återigen behålla skidorna inomhus. Tiden fördrivs istället i sällskap av Harpo, Chico och Groucho. Svartvit film när den är som bäst. Säger bara: Grouchos med sin målade mustasch - what a man what a man!

Chokladkalendersmail!

Av och till får jag lustiga mail av min far.
Exakt just detta hände en dag som denna.
Med en ljudfil!
Hans förkärlek för Hasse och Tage är nog ärftlig.
Det är lite som en oregelbunden chokladkalender.
Fast i digitalt mail-med-bifogad-fil-format.
Av och till får jag skojfriska mail, alltså.

Ulmerkottar!

Ikväll lämnade jag in en icke-obligatorisk VG-uppgift i kemi. Sådär 10 dagar innan deadline! Som den flitiga student jag är har jag naturligtvis lagt ned lagomt med tid på den och korrekturläst, kontrollerat mina svar med hjälp av vår oerhört ointressanta kemibok och sedan även filat lite på layouten. Allt man lämnar in måste ju vara snyggt, liksom. Ljuvlig känsla! Denna känsla firas med Hasse och Tage. Äntligen infinner sig en förståelse för varför min far kallar mina hundar för Ulmerkottar!

- Jag arbetade en gång som servitör.

- Ojdå!
- Då hade jag en hund som hette Grogg.
- Ja... Grogg?
- Grogg! Ja, jag kunde inte ha den - det var för dyrt att ropa på den. Var enda gång... Grrrrogg! Och då bara bars det ut till mig, men jag var ju servitör! Nej, herregud, det gjorde ingenting. Det blev billigt - jag vann på att ha denna hunden. Många ropade på min hund när den gick omkring bland borden, så ropade de "Grogg! Grogg!" och då kom jag sättande och det satt på notan bums fillibabba!
- Alright!
- Alright... Denna hund Grogg...
- Ja...
- Som jag hade sån god hjälp av...
- Ja...
- I min lilla restaurang...
- Ja...
- Plösligt... Det var en stor hund - det var en Ulmerkott.
-Jaha!
- Väldigt dyrbara hundar från Japanska Schweiz. Alla hundar kommer från Schweiz! Jo, i alla fall, denna Ulmerkott som hette... Vad hette den?
- Ja...?
(Någon i publigen ropar "grogg")
- Ja! Hon kan ropa på grogg den damen! I alla fall... Det hette han i alla fall. Då kom det plötsligt in... Ja, han var stor, han brukade jaga bort andra hundar - det fick inte vara hundar på krogen, nej. Men en dag kom det in en liten gul hund. En liten konstig gul hund!
- Ja...
- Och då kastade sig Grogg över honom, men den gula hunden bara "guaff"... Klippte av huvudet på Grogg som bara i ett nafs.
- Det var det värsta...
- Det var det värsta, ja, som kan hända med en hund faktiskt! Ja, så, jag gick fram till ägaren och frågade... Det var en attans klämmig dog du ligger inne med, sa jag, som kan bita huvudet av en Ulmerkott. Så där bara, rätt av! Vad är det för ras. Ja, sa han, jag vet inte... Ja, ras och ras alltså... Innan jag målade den gul va och klippte av svansen va och filade ner taggarna va så var det en krokodil!
- Jahaaa!