2012-06-10

Att sudda ut det sjuka...

Många människor frågar mig varför jag tar bilder på allt som sker under mina dagar. Vissa stör sig på det till och med. Det är märkligt att människor kan störa sig på så onödiga saker. Man kan tycka att tiden och tankekraften borde läggas på annat än att störa sig på att jag tar bilder på saker som händer i mitt liv och endast rör mig. Att ta bilder på det som händer är ett sätt för mig att minnas. Min tanke är att det som inte sparas inte finns. En dag när jag inte kan uppleva det lilla som jag tidigare gjort i livet kommer jag att behöva alla bilder. De dagar som är riktigt tunga behöver jag alla bilder. När jag bryter ihop totalt behöver jag alla bilder. När kroppen inte orkar röra sig, när man vaknar på morgonen och kräks eller när magen inte klarar av att äta. Att spara bilder på allt som sker ger mig en chans att återuppleva och minnas i de stunder jag inte kan uppleva situationerna på riktigt. Att varje dag känna en stor saknad och sorg över allt man inte kan genomföra tär. Alla de saker som andra människor tar för givet är ofta för mig helt omöjligt. Som att äta när man känner för det. Eller att äta en portion pasta. En chans för mig att glömma alla de sakerna som jag ständigt saknar är att uppmärksamma de små sakerna som någon gång ibland händer i mitt liv. Träningen, en middag solen och kvällspromenader i skogen till exempel. Att jag sen får plåga mig till träningen för att kroppen inte orkar men ändå måste för att överleva, att middagen är på gräsmattan direkt utanför porten eller att skogspromenaderna måste planeras in i minsta detalj är en annan sak. Genom att spara bilderna kan man selektivt välja vad man minns från det som skett. Det andra, jobbiga, kan man stoppa undan någonstans och hoppas att det aldrig kommer fram. Vilket det tyvärr givetvis gör ibland.

I helgen var jag stark och tränade hårt. Det är bilden jag har av det hela. Mina lår var outtröttliga och mina bröstmuskler lyfte 20kg (!!!!!!) på bodypumppassets alla repetitioner bröst/bänkpress. Benmusklerna lyfter numer 30kg (!!!!!) alla repetitioner och klarar att hoppa utan problem, vilket innebär att knät är tillbaka. Skadan har inte känts av på två hela månader. Jag har också bilden av att en underbar fläskfilé förtärdes i varm kvällssol tillsammans med de viktigaste i mitt liv. Efter det blev det en lång fin promenad i en grönskande skog innan kylan smög sig på. Att jag klev av efter träningen och la en kräka, grät hela vägen i bilen hem och mådde så illa att jag knappt kunde äta är en helt annan sak. Att hela kroppen gjorde ont, att magen pajade av kolhydraterna i ananasen eller att mitt blodsocker kaosade hela promenaden är en annan sak. Det finns inga bilder något av det. Ergo, det finns inte! Att det här var söndagen och att jag under lördagen låg i fosterställning i soffan hela dagen finns inte heller. Det är viktigt att välja vad man vill minnas. Jag kommer alltid att dra det tunga lasset, min kropp visar alltid hur illa läget är. Det går inte att sudda ut det sjuka ur min livshistoria, men att ibland kunna ta fram bilder som bara visar en del av sanningen tror jag hjälper!

2 kommentarer:

Jossan sa...

Jag är så glad att fotografering finns, jag behöver verkligen foton för att minnas och liksom "bevisa" för mig själv att det faktiskt hänt!
Kram på dig

Cilla sa...

Jag tycker inte att du behöver förklara eller rättfärdiga att du har bilder. Än mindre att du visar upp dem. Jag älskar dina bilder, och jag är säker på att många håller med mig i den frågan. Jag förstår också varför det är viktigt för dig att föreviga goda stunder i ditt liv. För din vardag är mer udda än många andras. Jag klagar ofta över mina problem med magen och ägglådan men det är inte i närheten av den nivå du befinner dig på. Ändå, du ser till att göra det mesta av livet.

I mina ögon behöver du aldrig förklara någonting. Jag gillar din blogg precis som den är, och tycker om att läsa om ditt liv. Även om jag blir rörd och far lite illa över att läsa om din verklighet vill jag inte att du ändrar på något. Ljusa, lätt och fantastiska bloggar finns det gott om. Verkligheten, med- och motgångar är det man helst vill ha.

Kramar!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...