Något litet är så stort!

Mitt blodsocker som alltid ligger så högt att det gör mig akut sjuk har senaste dagarna legat så lågt att det gör mig akut. Hur mycket jag än analyserar finner jag ingen orsak till vändningen. Snart vänder tillbaka utan orsak. För att sen vända till det här igen och hatta fram och tillbaka med  några veckor mellanrum. När kommer jag att vakna med spyan i halsen av ett extremhögt värde igen? När kommer jag att vakna på köksgolvet med ett för lågt blodsocker utan att veta hur jag hamnat där? Den ständiga gungbrädedansen dödar min kropp sakta och på ett väldigt oschysst vis. Vid för lågt blodsocker bör man som diabetiker äta dextrosol. Druvsocker innehåller högst mängd ren glukos och är därför mest effektivt när en snabb höjning av blodsocker behövs. Dextrosol är tråkigt. Och äckligt. Efter 17 år har munnen tröttnat på de hårda tabletterna. Att varje dag packa ett paket i väskan eller fickan gör att man ständigt påminns om hur illa läget är. Druvsocker känns som en medicin man är tvungen att ta. En medicin som behövs för att kroppen ska överleva. De enstaka gånger man råkar glömma paketet upplever kroppen panik och rädslan över att sjunka ihop halvdöd på stan begränsar livet något oerhört. Idag insåg jag att Stadium säljer dextrosol-produkter. Bland annat vanliga druvsockertabletter i silvriga fina förpackningar. Utanpå står det "sports nutrition". Sport-nutrition, hör ni!? Näring för atleter, motionsutövare och människor som tränar. Den otrevliga medicinen har alltså förvandlats till "sports nutrition". Jag tog med mig ett par paket på dagens träning. Stolt klev jag in i cykelsalen och la paketen på cykelstyret. Med näring för vältränade kände jag mig nästan lite frisk. Hur nu det känns kan jag ju i och för sig inte vet, men jag inbillade mig att jag bara behövde äta dem för att jag var en vältränad atlet i behov av näringsintag. Var femtonde minut stoppade jag i mig 2 tabletter i vanlig ordning och fokuserade på den där frasen "sports nutrition". Att jag även behövde stanna pedalerna och sticka mig i fingret varje kvart för att kontrollera blodsockret (även det i vanlig ordning) struntar jag i att tänka på. Att jag egentligen åt sport-dextrosolet för att inte bli allvarligt sjuk efter passet struntar jag i. Tänk att något så litet är så stort!