Paradoxaliteten i att vara väldigt sjuk, men ändå oerhört hälsosam

Att leva med en väldigt sjuk kropp gör att dagarna ibland är extremt tunga. Diabetes, en ämnesomsättning som inte fungerar, astma, diverse allergier och flera ledskador gör att kroppen inte riktigt orkar. Speciellt jobbigt är det oftast på våren då pollenallergin påverkar astman som i sin tur påverkar immunförsvaret som i sin tur påverkar insulinkänsligheten som i sin tur påverkar blodsockret. Det är rörigt att ha en väldigt sjuk kropp. En väldigt sjuk kropp leder dessutom till ett inte helt friskt psyke. Nästan varje dag vaknar jag med extremt illamående som gör att jag inte kan äta något förrän flera timmar senare. Var enda minut av mitt liv är planerad in i minsta detalj med en hel drös av förberedelser. Jag kan inte ta ett steg utanför dörren, äta något, åka någonstans, ta en promenad, träna, träffa någon eller ens handla en snabbis utan att planera långt i förväg. Att gå 150m till Willys utan att tänka igenom hur länge jag ska vara på stående fot och planera inför det resulterar i extremlågt blodsocker och att jag får sitta på golvet med en påse godis intryckt i munnen. Att lämna hemmet utan en packad väska med alla viktiga saker på axeln är också otänkbart. Att ha en väldigt sjuk kropp begränsar livet ofantligt. Ett ständigt svängigt och högt blodsocker leder till att kroppen ger upp. Man blir liggandes i soffan flera timmar var och var annan dag med illamående, kräkningar, hemsk led- och muskelvärk och en ork som är helt obefintlig. Vissa dagar klarar kroppen inte av att bära, gå eller ens böja sig. Humöret svänger upp och ner och alla runt omkring åker på kängor när som helst. Högt och lågt blodsocker smyger sig på helt utan förvarning och orsak. Här om dagen vaknade jag på köksgolvet av att Björn matade mig. Jag hade ingen aning om hur jag hade hamnat där och mindes inget av de senaste 2 timmarna. Blodsockret var nere på kritisk nivå, helt utan anledning. Ibland måste jag matas mitt i natten eller hamnar i ett hörn gråtandes utan att förstå var jag är eller vem jag är. Svår diabetes gör att jag måste logga precis allt jag gör var enda vaken minut och planera i förväg för alla dessa minuter. Ingen natt kan jag sova helt ostört, utan vaknar omkring 10 gånger. För att något gör ont, för att blodsockret ändras och stör kroppen, för att jag ligger lågt och måste äta, för att jag ligger högt och mår illa. Att ha en ämnesomsättning som inte fungerar gör att jag inte kan äta det som min kropp egentligen behöver. Det i sin tur gör att träningen blir lidande vilket i sin tur gör diabetesen ännu mer svår att hantera. Träningen är givetvis en hobby, men ännu mer en livsuppehållande åtgärd. Stressen och pressen över att hinna träna väldigt många högintensiva pass varje vecka är tung att leva med de dagar kroppen inte orkar. Speciellt när man är väl medveten om att ämnesomsättningen inte klarar att ta hand om förbränningen på egen hand. Det i sin tur leder till att jag endast kan äta en väldigt liten mängd mat varje dag och allt som oftast är hungrig. Hunger begränsar tärningen, precis som ledskador som bör opereras inom en snar framtid - och att genomgå operationer är verkligen inte okomplicerat med diabetes.

Livet är inte lätt, men jag skulle inte säga att det är svårt heller. Varje minut av mitt liv går till att hålla mig vid liv och vad är det för mening med att hålla sig vid liv när det inte finns någon tid till att leva? Vissa dagar är tunga och vissa dagar känner jag att det inte är någon mening att vara vid liv, men jag skulle inte säga att mitt liv är svårt. Min mamma har alltid lärt mig att tänka positivt och det viktigaste hon sagt är nog att det alltid finns något som är värre. Och det gör det ju! Varje morgon när jag vaknar är jag tacksam för att jag inte sitter i rullstor, lever utan mat i Afrika, bor i ett krigsdrabbat land eller lever mitt liv med en sjuk kropp i ett u-land. Varje morgon kan jag ta på mig skorna på mina fungerande (om än trötta och smärtande) fötter och ta en promenad med mina två fungerande (om än inte alltid) ben. Jag får uppleva de nyutslagna björkarna på egen hand utan vårdare, även om jag måste planera ordentligt innan jag går ut på promenaden. Jag lever ett oerhört hälsosamt liv med en vältränad kropp byggd av hälsosam mat, trots att jag är väldigt sjuk. Idag är en tung dag - en väldigt tung dag, men jag ska ta mina fungerande ben och fötter ut på ett outdoor-träningspass nu och komma ihåg att det faktiskt finns saker som är värre!